Dagens Nyheter – 26 augusti 1874, sida 1

Möjligtvis har det kanske från ett och annat håll ansetts obefogadt att vi vågat göra några anmärkningar mot åtskilliga körsvenners oförsigtiga framfart på hufvudstadens gator. När man sjelf bor på en lugn och nästan alls icke trafikerad gata, ligger det så nära till hands att tillämpa sin egen lilla lugna existens på andra och tänka: Ingen olycka har drabbat mig, hvarför skall den just då nödvändigt drabba andra? — Men att denva uppfattning ej är allmänhej tens, derom hafva vi blifvit yttermera förvissade genom den mängd skrifvelser, som kommit oss tillhanda, innebållande tacksägelser derför att vi tagit bladet från munnen och påpekat ett missförhållande, som står nästan ensamt inom Europas alla hufvudstäder, Olyckshändelserna och olyckstillbuden under senaste dagar, förorsakade af oförsigt körande, hafva äfven de varit illustrationer till våra påståenden, som väl näppeligen kunna jäfvas. Frågar man nu om orsaken till det missförhållande, vi omnämt, så vilja vi visserligen icke ensamt tillskrifva dem hvarken körsvennerna sjelfva eller polisen. Men båda kunna taga åt sig någon del deraf. Polisförordningar finnas, som vid vite förbjuda öfverdådigt körande, polisförordningar finnas äfven, som förbjuda allt körande utom i skridt i vissa trakter af hufvudstaden. Nu är vår hufvudstadspolis påpasslig och verksam, då det är fråga om att aktionera och bötfälla för en mängd polisförbrytelser, af långt mindre vådlig art än ifrågavarande. Men glömska, slapphet, häfd — hvem vet? — befria som oftast en oförsigtigt körande sven från både åtal och böter. Ar detta rätt? Helt visst skulle det vara till en ofantlig båtnad för allmänheten, om det förbjödes alla ölutkörare och laståkare i allmänhet att köra fortare än i skridt; men då detta tvifvelsutan skulle ofta nog kunna förorsaka affärsmännen en betydlig förlust, måste man sc sig om efter ett annat medel. Etttemligen verksamt sådant skulle kanhända finnas derSR FIER NERO EA COGNOS ANAR