Dagens Nyheter – 22 augusti 1874, sida 2

oo UU — Iotilldesst gäger ni... Förklara er vidsre. — Intilldess konungen ger order om er behandling, sade han bastigt. Hon närmade sig honom. — Ni är goldat? frågade hon. — Ja, — Nåval, tappra män äro i allmänhet medlidsamma. Låt mig se honom under en enda timme i natt. Han skulle ha velat hånskratta åt henne, men när hans blick mötte hennes, vågade han det icke. — Omöjligt! svarade ban helt tvärt och bestämdt. Ivga fångar få meddela sig med hvarandra, — Jag vet — jag vet, inföll hon med ifver. Men guldnycklar öfpna alla lås, eller huru? Jag är rik. Säg mig ert pris. Ni skall få hvad ni begär, om ni bereder mig tillfälle att vara tillsammans med honom en timme. — Omöjligt, mumlade han ännu en gång. — Nej, möjligt — om ni blott vil; det. Ni bar o3s3g båda under er uppsigt. Och jag begär endast ett helt kort samtal med honom, Ni mins väl att jag sagt er det jog förorättat honom djupt. Kan ni icke förstå, att jag vill söka vinna hans förlåtelse? Dessa ord, i ödmjuk ton uttalade af så stolta och sköna läppar, gjorde ett för henne