Dagens Nyheter – 22 augusti 1874, sida 2

det hända att vi bestraffa er trilskhet genom alt skilja er från honom. Hon lydde, förlitande sig på det gifna löftet. Hennes ögon voro fortfarande förbundna. Hon hörde huru de lyftade honom ned från halmbädden. Hon antog att de buro honom efter henne, emedan hon hörde tunga steg bakom sig. Promenaden till fots räckte endast ett par minuter. Det hus, dit hon blifvit förpassad, var ett slags magasin, ett förrådsbus, beläget mycket ensligt och bygdt i fordna dagar, då dylika förvarivgslokaler för säd och allehanda andra födoämnen icke sällan måste försvaras såsom riktiga fästningar, ehuru angriparnei allmänhet endast utgjordes af folk, som hade lust till sin nästas egendom. Byggnaden bestod af två våningar, fördelade i åtskilliga stora rum med väggar af sten och små fönster, försedda med jerngaller. En obehaglig, unken luft var rådande i dessa rum, som under många år icke varit använda för sitt ändamål. Idalia infördes i ett af rummen; hennes händer frigjordes åter, hvarefter soldaterna, som ledsagat benne dit, tillsköto rigeln utanför densamma. Hon slet af sig bandaget, som betäckte henne3 ögon, och upptäckte snart, att man bedregit henne. Hona befann sig allena i det stora, mörka rummet.