Dagens Nyheter – 22 augusti 1874, sida 2

tid att så skedde, ty dagen efter körde Sankte Knut bonden med lien ut. Solen hade nyss gått upp och kastade sitt blodröda skimmer öfver det beramade slagfältet, der offren stå uppställda i djupa leder. Borta vid skogsbrynet ordnar sig en kedja af 20 man med 3 alnar mellan hvarje, rättarn ger tecken, liarna svängas och så är fälttåget öppnadt. Efter 3 timmars marche force, hvarunder skärans ljud hviner taktmessigt genom luften och lätta moln af frömjöl stiga upp i rymden, har skaran uppnått sitt hogqvarter, en skogbevuxen backe, som reser sig likt en ö midt i det böljande gräshafvet. Här hängas liarna upp i träden, tinor öppnas och maten täres under lustigt glam i skuggan af lummiga kronor. Men åter pinglar klockan från gården tiil arbete och så fortgår slåttern till solens nedgång, men då är också fältet slaget till en rymd af väl hundra tusen qvadratalnar. Dagen efter företer fältet än större lif?). Liemännen äro nu försedda med tjufvor och efter hvarje af dem följer en qvinna med räfsa, ty höet ekall vändas och stackas, hvarefter slutligen 8 höveagnar föra skörden i ladan. Men fältet var stort och medtog fjorton dagar tillinbergning. Under tiden rodna vinbären, rågen kärnas, hönans kycklingar försöka att gala och ny potatis puttrar i grytan (den 12:te), hvita fjärilar fladdra i mängd öfver kål-landen (den 15:de), vinbär, krusbär och hallon mogna, hvetet gulnar, körsbären rodna, linden blommar), rågen luktar af halm (den 20:de), bären rodna på rönn och svartna på hägg, och slutligen klipper den omtänksamma husmodern blommor af flädern och ullen af årets lam den 24:de. Liaroe fingo dock icke hvila länge och åter är kedjan färdig (25), nu dubbel, tydet gäller rågen. Bredvid de 20 männen gå då lika qvinnor med hvar sin krok i handen och beredda att binda samman hvad de förre fälla. Marschen skrider fram med långsamma, men säkra steg (1,000 i timmen) och snart äro 34 tunnland afmejade och skörden uppställd i 4,000 stukor med 8 kärfvar i hvarje. Men borta vid horisonten synes ett ominöst tecken, ty solen sveper sig så mystiskt in i en kappa af moln, som falla i djupa veck utefter hennes strålar och hota med långvarig nederbörd. Det starka qvalm, som hela försommarn hade samlat, började också redan på qvällen till den 28 uwurladda gig och har sedan dess med få afbrott fortgått under hela första hälften af augusti. Den 4:de och 1l1:te i sistnämde månad voro dock så pass torra, att en liflig kappkörning kunde ega rum mellan skyarna på himlen och skördemännen på fälten. Tio par hästar trafva oaflåtligt mellan mark och lada, ett dussin famnar sträcka på åkern till pålassning -— en stuka togs i fånget af 4 armar försedda med 2 tjufvor och tio kommo i vagn för hvarje minut — och slutligen öppnas ett tjog famnar inne i ladan till aflassning, ty väldiga skyar jaga på himlen och åskan mullrar alltemellan, men piskorna smälla ock duktigt och lassen gå i galopp. och när den första regnskuren så faller emot qvällen, voro väl hundra millioner ax under tak. ,) Men både hästar och folk hade arbetat sig svetta, hvarför skördens egare bestod de förra ett extra mål foder och de senare frihet från arbete för den återstående dagen samt ett ståtligt slåtteröl på qvällen, hvarunder: AÄn man leker, Ån man smeker Med sitt hjertas vän; Stop och kannor tömmas Och bekymren glömmas — Flere skördar vänta än. Medan rågskörden sålunda pågick, började hafre och korn gulna, linfälten fällde sina blommor, majgräset gick i frö och de första svamparne stucko upp sina hattar ur marken (29 juli), malört, kardborr och ljungbuske (Erica vulgaris) öppnade sina blommor och eken formade de små nätta skålar, i hvilka hon längre fram bjuder sina frukter, den 1 augusti. Efter de täta regnen framträda svamparne nu ymnigt, isynnerhet champignon (campestris) och röksvamp (Lycoperdon bovista), tisteln går i ull, körsbären mogna och lingonen rodna (4), hvete och hafre mejas (7), lindens blommor falla (10), slagen höras från morgon till afton på logen (13), nypon rodna, äpplen mogna och hösten skrifver sina dikter med gifmild hand. De äro väl icke så ungdomliga sfom vårens, men alltid täcka nog att ej förbises. Se här, t. ex., ett af dess sista stycken — ett poetiskt rendezvous — som nu lifligt illustreras hvarje qväll af den lilla lysmasken. Hon har inga vingar att höja sig med till sin älskling, som sväfvar i de högre rymderna, men kärleken förråder henne dock, der hon brinner i sin lilla vrå bland bergen. A. B.S. 3) Ett bevis att årets höskörd varit klen, ty annars, under gynnsamma förhållanden, skulle knappast hälften af det nämda området ha medhunnits på sagda tid. 4) Lindens blomning är den sista i ordningen bland nordiska träd och ej fädern, som förut af oaktsamhet ippgifvits. s) Mellan 2 3 3 tusen ax torde kunna räknas på kärfven. Utrikes-Nyvheter.