Dagens Nyheter – 22 augusti 1874, sida 2

Hösten. Anteckningar från vestkusten. Kransarne, som våren hade bundit samman, voro längesen förbi, och sommarens krona dignade full af bär och frukter, sedan vinden plockat bladen ur dess bästa blommor. Jasmin och ros (Rosa canina) falnade redan den 6 juli. Än tindra viol-ögon blå itusental från vajande linfält och än har ängen qvar dikter vaggande i vinden), men ärter och bönor dingla ren i små baljor, hvitkålen knyter sina hufvuden, spindeln sveper in sina ägg?), starens hålkar äro tomma, alla fåglar flacka fälten omkring en femille: allt antyder att mognadens tid är kommen, och Flora sjelf synes ändtligen reda till sin hvilobädd för året med Jungfru Marias Sänghalm (Galiwm verum), som dertill bjöd sina vackra blommor den 9:de. Detvar också hög 1) Flugblomster (Linaria vulgaris), majoch skallergräs voro de sist tillkomna. 2) Om läsaren en daggrik sommarmorgon genomvandrar en äng med kortvuxet gräs, skall han finna densamma alldeles öfverspnanen med spindelnät och i hvarje af de förra en fördjupning, liknande en hummertina, i hvilken spindeln merendels sitter på lur. Detta till utseendet stygga djur har emellertid sin lektid, äfven det, hvarefter honan stiger upp i ett äd (vanligen en björk) för att dor på ett hoprulladt löf omsorgsfullt svepa in sin äggpung, hvilken har form af en boll och är spunnen af finaste hvitt silke samt innehåller ett dussin de allra näpnaste, små, hvita ägg. Ett ibland de grannaste skådespel ismått erbjuder sig någon gång, när de unga blodsugarne en vacker sommarmorgon kläckas ur äggen, bita hål på silkesomhöljet och alla på en gång, på hvar sin fina tråd, höja sig i luften, med hjelp af en lätt vindflägt, för att genast bege sig ut i verlden att spinna och jaga på ogen hand,