Dagens Nyheter – 21 augusti 1874, sida 2

person, utan att genom sitt im kunnat bibringa ommunen någon nytta; både sjelf och hans familj kommer fattigvården till last : I femte frågan enades man om följande svart Då Id är, att vårt lands industri i många fall leder sitt ursprung från utlandet, och då de festa större länder med de många resurser, som stå dem till buds, fortfarande arbeta på industriens utveckling, torde med säkerhet känna antagas det vi äfven för framtiden behöfva för vår egen ihdustri söka råd och upplysningar från utlandet. Sedän upptogs till behandling den sjette frågan, så lydande: Är det för svenska folket gagneligt att, sedan industrilotterierna i Sverige blifvit afskaffade, annonser angående de utländska såväl industrisom penningelotterierna ständigt finnas i de svenska tidningarne införda? Bokbindaren Lund från Stockliolm anmärkte gånska riktigt, att denna fråga icke anginge mötet, allrahelst frågan ingrepei svenska folkets frihet, dess grundlag och tidningarnes enskilda intressen. Med honom instämde hrr Feith; Färnlund; Hedlånd, Hägg och Rosengren. Emellertid började några talare att diskutera frågan, som sålunda likväl drogs in i mötets förhandlingar. Målaren Håkansson trån Stockholm var mäkta djerf, förklarade sig ej krusa för tidningarne, ville ha ausoökan hos regeringen om förbud mot lotteriannonser, talade: för öfrigt om att allt spel vore fördömligt, äfven tankespeljfoch lemmade mötet den nya och värdefulla upplysningen, att äfven: schackspelare kunna vara dåliga men-: niskor, hvarpå hr Sjöberg från Upsala förnuftigt nog: svarade, att den saken hörde icke-hit. Redaktör Hedlund gaf några upplysningar i afseende på det sätt han vidtagit mot lotteriannonser. En tid hade han nekat intaga dem, men då svenska staten började med; lotteri, hade Hamburgbankirerna; for-, drat sina annonser in såväl som :svenska statens, -hotande att annars utesluta svenska papper ur. marknaden. Nu utöfvades blott censur på sådana annonser, som kunde misstänkas såsom svekfulla, annan vore ock svår att motivera. j Ordf. meddelade gent emot fienderna af inhemska lotterier, att år 1866 något mer än två tredjedelar af de danska industrilotteriernas lotter såldes i Sverige och voro utbredda från konungafamiljen ned till tjenstfolket. Men sedan svenska industrilotterierna införts, sjönk spelningen i danska lotterier till 13 proc. af hvad den varit. Hr Hägg, som dess bättre återvunnits för diskussionen, trodde, att intet vore vunnet med annonsförbud, då skulle nog likafullt lotteribref och kanske kringresande kolportörer innästla lotter. Mötet beslöt ätt ej besvara frågan. Derpå börjades förhandlingarne om sjunde frågan! ent Anses den tidskrift, som för närvarande utgifves i afsigt att gagna handtverksindustrien, uppfylla detta sitt ändamål? m mah:trott, ätt den här afsedda tidskriften Norden skulle få på huden, så bedrog man sig. Tvärtom. Alla talarne: ordföranden, hrr Feith, Hägg, Hedlund, Österberg, Rubenson, Rd Granberg, Färnlund, Norling och Fromell; uttryckte sitt gillande af dess sträfvanden, men tillika den åsigt, att den ej vore hvad den kunde blifva, ifall den ej. understöddes af handtverkarne sjelfva enom tillräcklig prenumeratioh och genom bidrag i uppsatser. Svaret på frågan blef: Den nu utgifna tidskriften Norden, som gjort sig till organ för rikets handtverksoch industriidkare, anser mötet hafva bemödat sig att uppfylla sitt ändamål, och hoppas mötet att handtverksoch industriföreningarne. med fortgående större värme. omfatta detta företag,:då man äfven kan få rättmätiga anspråk på tidskriftens ytterligare förbättrande. Äfven om sista frågan: ; Hvärest och inom hvilken tid bör nästa all: männa svenska industriidkaremöte hållas? talades länge och väl(?) Man ville förmodligen begagna sista tillfället att visasin vältalighet; hr Feilh påpekade — egentligen ej som svar på frågan — att frågorna borde uppställas till nästa möte så, att svaren medförde resultat, i olikhet med hvad fallet-varit vid detta möte: Rörande tiden när nästa möte skulle hål las var man af två olika meningar: Ordf: menade att för mycket jägtande liksom för mycken lojhet kunde ta lifvet af den; bästa sak och föreslog ett möte 1876 i Stockholm. Häruti instämde hrr Hägg, Rosengren, Strandman, Lund, Sjögvist, Grand berg och Österländ: Lektor -Blomstrandälskar möten öfver hufvud och ville hå möten så ofta-som möj? ligt, alltså redan nästa år för att få ett lagstiftningsförslag i ordning till: riksdagen snarast möjligt. Hr Feith ville ock ha det nästa år, så äfven hr Håkansson, som framhöll att omstvå år! vore kanske många.döda, ty (åter en lätdöm!) ingen hårsju lifvet i sin hand, och-voöre många döda, så kunde den nuvarande majoriteten kanske. få .ge vika. Beslutadtblef emellertid mötets hållande i Stockholm år: 1876 i enlighet med ordf:s förslag. Nu framlades några förslag. Hr Färnbmd; mötets enfant terrible; framlade ett-förslag, hvavid:en del mästares