Dagens Nyheter – 21 augusti 1874, sida 2

-— 040 — man pinas på ett så himmelsskriande sätt, bryta mot .den högstaaf alla lagar. Hans ögonlock hade sänkt sig; han var nu helt nära att förlora sansen. Emellertid bjöd honom hans instinkt ännu att försvara henne. — Låt mig vara, mumlade han. Det är bäst, Snart skall allt vara slut. Hon var honom ovärdig det hade hon sjelf förklarat; hon hade förrådt och öfvergifvit honom för en annan måns skull; dock kunde och villehanr icke straffa henne — ändw -häde det ett visst oemotståndligt behag för honom att offra sitt lif för henne. Ett rop af öutsäglig ångest undföll henne. — O, Kristus! finns då icke heller någon barmhertighet: hos er? Befrien honom från dessa band, medan han ännu har något lif qvar, och binden mig Ii stället! Jag skall aldrigbe er bespara mig hågon smärta. ter sågo soldaterna med tveksam, frågande min på hvarandra och påvsin chef; han gaf dem ett tecken att de:skulle lyda henne. — Hon har rätt, sade han; detvär hon som bör lida. Släppen honomlösj så att han kan uppsöka skuggan. Här De lydde sin förmans örder. När Ercbldounes alla lemmar voro! frigjorda; Taglade han tillbaka, öch hans hufvud sjönk ned mot bröktet. Derpå störtade han till marken, en ymnig fradga -betäckte hans skägg, och hans ögon slötos. 6