Dagens Nyheter – 19 augusti 1874, sida 1

J00 och hvilken just nu höll på attimätta Big med den olyckliges blod. — Ni är i mitt tycke en alltför ståtlig karl för att bli sönderpiskad, sade han. Akta er, mina soldater ha starka armar, men ingen barmhertighet. De skola blotta era lungor med sina daggar, om ni fortfar att tiga. Somliga ha sammansnodda läderbälten att slå er med. Har ni reda på huru lädret kan sarga menniskokött? Erceldoune svarade ja; i Ryssland hade han sett en slaf dö under gisslet. — Jaså, ni vet det? Nåväl, då torde ni begripa på förhand, att. er starka kroppskonstitution kommer att gagna er till intet. Vill ni nu tala? — Jag har redan svarat er. — Ni är en narr, en galning! utbrast knekten. Ni förspiller ert lif för en qvinna, som icke är värd att ega er aktning. Sedan ytterligare ett par minuter förlupit, trädde tvenne soldater fram för att gripa verket an. Deras kamrater slöto en krets kring platsen, och inom denna krets placerade sig befälhafvaren för att kommendera bödlarne. Nu — men först nu — när Erceldoune såg tortyrverktygen i deras händer och deraf förstod hvilket ovärdigt behandlingssätt väntade honom, förlorade han plötsligt sitt förra likgiltiga lugn. Al den eld, som fanns i hane satur, uppflammade genast, all hans