Dagens Nyheter – 19 augusti 1874, sida 1

Kommer ni ännu ihåg den tiden då Sveriges riksförsamling var delad i fyra stånd, och då denna riksförsamling valde utskott och statsrevisorer, och utskotten och statsrevisorerne alltid utsågo en medlem af Ridderskapet och adeln till ordförande — så vidt möjligt den i afseende på börd och nummer högst uppsatte bland det första ståndetst ledamöter i hvarje utskott eller revision? Det var i den gamla goda tiden — som icke är för-historisk utan räckte ända till 1867. Inträdde så den nya riksdagsordningen, som skulle medföra en ny anda — och som kommer att göra det, men som vid riksdagarne 1867—1874 icke hindrat att de ständiga utskotten merendels och revisorerne alltid valt någon af Första kammaren utsedd medlem till ordförande. Enligt den här ofvan nämda rtiksdagsordningen skulle riksdagens båda kamrar vara sidordnade och likställda, har en autoritet sagt, men den gamla vanan vid höflighet, mycket stor höflighet mot Ridderskapet och adeln fortlefde, som det tycktes ohjelpligt, hos Andra kammaren. Den ansåg sig i vissa fall för den Undra kammaren. Under, den senaste statsrevisionen — 1873 — kom man på den Andra kammarens sida underfund med att den der höfligheten blef för dyr och blef mindre tillfredsställande besvarad. I en och annan väsentlig fråga, t. ex. den om Karlskronas beföstande och om förfogandet öfver behållningarne å stora statsanslag, stannade alla Första kammarens revisorer i olika mening med alla den Andra kammarens revisorer, och enär ordföranden tillhörde Första kammarens män och hans röst gaf utslaget, så uppstod den följ-. den, att Andra kammar-revisorernas anmärk ningar blefvo kullvoterade och endast i: form af reservation fingo komma till riksdagens kunskap. Detta förhållande var för öfrigt icke nytt. Det hade existerat lika länge som statsrevisionsinrättningen. Med den nu började revisionen är det ändradt. Vid revisorernes sammanträde i lördags utsågo de nemligen till sin ordförande ledamoten af Andra kammaren, kommendören A. Adlersparre.