Dagens Nyheter – 17 augusti 1874, sida 1

Uväv re sig, och i samma stund han insåg detta, uppgaf han ett gällt rop af ångest och förfäran. Han begynto darra i alla lemmar, en outsäplig fasa afspeglade sig i hans ögon: Erseldoune iyftade honom högt upp i luften, och hållande honom sålunda öfver sitt hufvud. ropade han! — Ö, Gad! finnes ej för denne uslig en värre död än den som hederlige män dö? Hon skyndade fram och fattade honom i hans kläder, sålunda hindrande honom från att handla fritt. Han kände icke röra sig utan att trampa henne under sina fötter. — Skona honom! — För min skuil skona honom! bad hon. — För er skulll... Ni vågar ställa en sådan bön till. mig? — 0, hinimel! hvad betyder det huru jag lägger mina ord? Gif mig hang lif — gif mig hans lif! j — En sköka tiggande om en mördares lif! Det passar bra... Gå undan, eller jag dödar er på samma gång som er älskare! oo Vänta! -— du vet icke hvad du gör! jag räddade ditt lif, då han ville tege det låt mig genom denna förtjenst återköpa hans lif af dig. Han stod orörlig, såsom hade hennes ord förlamat honom. Alla passionens stormar, som nyss rasat i hans själ, lade sig hastigt. Btt minne vaknade hos honom — minnet 3 IDALIAs