Dagens Nyheter – 17 augusti 1874, sida 1

Stockholms-Nyheter. Arkeologiska Kongressen. Femte mötesdagen. Under kongressens sammanträde på lördags förmiddag leddes förhandlingarne af vice-presidenten br Leemans (holländare). Den fråga, som å programmet blifvit upptagen såsom ämne för öfverläggningen, var: Hvilka äro de anatomiska och etnografiska egendomligheterna hos-de folkslag, som bebott Sverige under den förhistoriska tiden? Sedan generalsekreteraren lemnat fremlingarne några upplysningar dels angående deras hemresa och dels angående Drottningholms-utfärden, begärdes ordet af hr. Duparc, som reciterade en af honom författad uppsats om de i Frankrike: förekommande grottor från bronsåldern. Öfver samma ämne talade hr Hamy, som tillika ingick i en vidlyftig undersökning af egendomligheterna hos de kranier, som anträffats såväl i dessa grottor som i Holland och Skandinavien, hvarvid tal. omnämde de af von Diben och Retzius på detta område anställda forskningar. Äfven brr Dupont och Virchow yttrade sig, den senare i ett längre föredrag, om hufvudskålsbildningen hos de förhistoriska folken. Hr Virchow refererade sina kraneologiska studier i museerna i Liege och Bryssel samt sökte att besvara frågan om och i hvad mån de olika kraniebildningarne hos de förhistoriska folken kan hafva förorsakats af yttre våld, såsom hufvudskålens sammanpressning o. 8. v. — Hr V. omtalade tillika att han uti museerna i Stockholm och Upsala påträffat kranier från brons och jernåldern, bland hvilka han trott sig kunna särskilja tvänne grupper, den ena karakteriserad af en hög och den andra af en tillplattad hufvudskålsform, men ansåg sig icke af denna iakttagelse berättigad att draga den slutsatsen att de representera olika menniskoracer, Hr Virchows anförande uppkallade hr Quatrefages, som icke i allo delade de åsigter angående racernas uppkomst, som af den föregående talaren förföktats. (Hr V. hyllar i denna fråga en ren atavism, under det att hans vetenskaplige motståudare erkänner denna princip endast med vissa inskränkningar). Vi vilja icke våga försöket att ens i de allmännaste ordalag gifva en. karakteristik, vare sig af den grundsats, kring hvilken meningsutbytet mellan dessa båda vetenskapens heroer rörde sig eller af de skäl, som å ömse sidor förebragtes för den ena eller den andra åsigted. För den, som hade tillfälle att sjelf åhöra denna med värdighet och lugn utkämpade tvist mellan samtidens djupsinnigaste forskare angående en fråga, som är en af arkeologiens vigtigaste, behöfva vi icke söka att återgifva dessa sistnämda talares anföranden; för dem åter, som icke voro närvarande, skulle förlusten ingalunda ersättas genom den skuggbild, som i ett tidningsreferat kan presteras af en vetenskaplig debatt. j Hr von Diiben beträdde nu talarestolen, UEFA