Dagens Nyheter – 14 augusti 1874, sida 2

mee enn Hennes ansigtsfärg förändrades ögonblickligen; dödens blekhet utbredde sig öfver hennes kinder. Hah märkte detta; och hans röst hade ett på en gång befallånde och bedjande uttryck, då han återtog: — Äro de en och samma perfon — denne grek och min mördare? Hoz svarade honom intet, men ; nöd: : slog sina ögon, och skammens rodnad uppsteg på hennes nyss så bleka kinder. 4 Ett bjertslitande klagorop undföll honom. Och derefter upprepade han med dof, ångestfull stämma: — Aro de en och samma person? Svara mig! Men hon svarade icke; pch ej. heller mötte hennes blick hans. — Den sofvande mannen, som jag visade för dig, är denne grek! Hon iakttog fortfarande tystnad, ;: — Huru, du beskyddar honom, trots hans brottslighet? I hvilket förhållande står han då till dig? Hon sammanbet sina tänder för att .dy-. medelst förhindra uttalandet af de ord, hon. hade på tungan. Ban stirrade på henne; det. tycktes ho9 nom som vore han nära att qväfvas, Utom. sighviskåde han till denna qvinna, som han älskade med all den passion, hvaraf. hans själ var mäktig: — Hvad är han för dig, denne man?