Dagens Nyheter – 8 augusti 1874, sida 1

vexlingar, aldrig blifvis af honom riktigt och i sin helhet uppfattad. Hans tankar öfvergingo fill en annan sida af den sak,som upptog hela hang själ. — Skall han trö mig? Nej, säkerligen icke. Hvilken karl skulle kunna tro hela verldens sammanstämmande vittnesbörd, om hon hviskade i hang öra, att hela verlden ljuger? Och hon är nog den som förgtår att tjusa och belöna honom med smekord, med ljufliga berusande kyssar — 0, Gud! Han skalle velat kasta sig i hafvets djup för att vinna glömska, när han tänkte på de smskningar, som redan kommit hennes räddare till del. Och. han — han.som förrådde henne, hvad hade han vannit genom sitt förräderi? , — Hämnd skall jag åtminstone ka, sade han till sig sjelf. Och dervid sänktes hans hufvud, hans lemmar stelnade, en tung suck bäfde hens bröst. Han kom ihåg, att hämnden var värdelös, eftersom den icka kunde föra honom närmare de läppar och den skönhet, efter hvilka han längtade, likasom den isklädda jorden längtar efter sommaren. Värdelös? — Nej, icke alldeles. Hämnden förmådde verkligen ej gifva henne åt honom, men det goda kunde den likväl medföra, att hon icke heller komme att tillhöra någon annan.