Dagens Nyheter – 7 augusti 1874, sida 2

fälle att hämnas på bonom. Hon har varit öm mot er, på det hon måtte vinna ett inflytande, starkt nog för att sätta henne i stånd att beherrska er ocå dymedelst hindra er från att bestraffa den ende man, Idalia Vassalis någonsin älskat. Orden uttalades med mycken köld och i en sådan naturlig ton, som lögnare sällan lyckas efterhärma. . Knappt hade de nått Erce:dounes öron, förrän han raglade tillbaka, lik en person som oförmodadt träffats af ett häftigt knifhugg. Men redan i nästa ögonblick hade han ånyo störtat fram och låtit sin hand tungt falla på engelsmannens axel. — Tillstå att ni ljuger, eller vid... Orden som han ville utsäga, stockade i halsen på honom. I denna stund skulle han kunnat strypa hennes belackare, utan att göra sig det minsta samvete deraf. Han visste knappast om det var en menniska eller en afskyvärd orm han Kade framför sig. Men äfven nu drog sig Vane undan honom, tack vare sin vighet. Han fattade pistolen, som låg på marken, höll fram den med en allvarlig, behsagfull åtbörd och sade: — Tag detta vapen tillbaka och döda mig dermed, om ni finner, att jag talat osanning. — Om! — Ja — om4. Jag är ingen pratma makare, som diktar sagor, och ingen baks