Dagens Nyheter – 7 augusti 1874, sida 2

utgått från den bildade klassen och sjelf erhållit en vårdad uppfostran samt etter ingånget äktenskap känt sig kallad att egna sitt lif till sina medmenniskors väckelse ur syndasömnen. Naturligtvis skulle Åland icke gå miste om en så utomordentlig mission. Af enskild person förliden höst kallad till landet som guvernant, lemnade hon efter en kort tid sin befattning för att i Saltviks och Sunds kommuner bedrifva sitt omvändelseverk. Hennes uppträdande härvid stötte nog mycket på oförskämdhet, ity att hon oftast utan någon inbjudning tog sig frihet att gästa här och hvar, allestädes qvardröjande så länge till dess man mer än tydligt lät henne förstå, att man ej var angelägen om hennes vidare härbergerande. Framför allt tycktes hon ha känt en synnerlig dragning till att besöka sjuka och döende, för att på dessa pröfva kraften af sina predikningar. Djefvulen och helvetet spelade då i dessa en mycket framstående roll och ofta nog hade hon tillfredsställelse af att se sina af sjukdom och lågor förut utmattade offer gå det högsta uppskakade lemna detta jordiska. in egentliga verkningskrets hade hon valt bland det lägre, okunniga folket. I den bostad, der hon för tillfället vistades, utsågs en kammare till himmelrike, dit endast de rättroende fingo tillträde och hvårs dörr egde sin väktare, som var tillsagd att noga bevaka ingången. Här inne uppbyggde man sig icke allenast med att sjunga andliga sånger, utan äfven med att byta hjerta med Frälsaren. Detta tillgick sålunda, att profetissan fattade den härtill villiga i händerna under afsjungande af följande strof: Vi skola byta hjertan Jesus och jag; Vi skola byta hjertan, Och detta just i dag. Härefter följde ett ändlöst jubel af de troende. Stundom hände dock att desse i sin andakt blefvo störde af några spefåglar, hvilka -fått tillfälle att smyga sig in i himmelriket och med skratt och ljudliga applåder beledsagade de troendes svärmiska utgjutelser. Till taflans fullbordande, säger brefskrifvaren, hör att värdinnan på stället rummet bredvid säges ha hållit ölkrog. Att äfven den lede frestaren sjelf stundom vågat sig in bland den hänryckta församlingen framgår bland annat: deraf, att då ljuset vid ett tillfälle slocknade, profetissan förklarade det vara satan, som utsläckt detsamma. Rörelse uppstår i samlingen och under allmänt rop att de, satan till trots, skulle visa att ljuset skulle brinna, påtändes det ånyo. Flera dylika uppträden förekommö i olika variationer. En af hennes vanliga satser var, att man icke behöfde arbeta: nog sörjer Gud för en ändå. En annan, att yttersta domen just i dessa dagar voro iannalkande, 0.8 Vv. Icke blott att å hufvudets vägnar mindre lyckligt begåfvade personer skola hafva blifvit bortkollrade, såsom en smed, hvilken i anledning af hennes predikningar sett syner, utan äfven allmänt aktads bönder, som till och med.af kommunen blifvit hedrade med. förtroendeposter, hafva låtit draga sig vid näsan afäfventyrerskan. Af Saltviks kyrkoråd tillsagd att flytta ur socknen, begaf hon sig till Sunds församling, hvars själaherde dock snart i en embetsskrifvelse till häradets kronofogde anhöll om hennes aflägsnande från landet. Af kronobetjeningen anmodad att afflytta, har hon nu ändtligen, efter flera månaders oafbruten verksamhet, begifvit sig till sin hemort, sedan Kon genom influtna gåfvor icke allenäst betäckt sina här åsamkade skulder, atan äfven höpsamlat en ej oansenlig reskassa. MUSSE TREE SES RAND NT SNR sc NIRO rr HRT RENARE