Dagens Nyheter – 7 augusti 1874, sida 2

till en stor otålighet, derpå stannade han plötsligt framför hennes anklagare, sägande i det han fästade på honom en skarp blick: — Jag är ingen kasuist och icke. heller någon vältalare; ni deremot tycks vara båda delarne; -En gång för alla säger jag. er: jag vill ingenting mera höra af er. . Om ni varit hennes. vän, så är ni en förrädare; om ni varit : hennes fiende så är ni en, bakdantare. --Hvilketdera ni än må vara, ålägger jag er att icke vidare fortsätta. denna framställning, såvida ni ej vill att jag skall piska upp er som: en hund. — En försmädlig hotelse, hvaraf jag icke på minsta vis gjort mig förtjent. Har jag väl ännu sagt er någon osanning? Jag har blott uppgifvit rena fakta. — Sjelfva. omständigheterna kunna väl i och för sig vara faktieka, det nekar. jag ej till;: men den dager, hvari ni framställt dem är falsk. — Det tror jag inte. . Jag kan bevisa för er, att er älskarinna kände era mördares hemlighet. — Jaså, ni kan det? Men hvarför vill ni göra det? Säg mig ert motiv? Erceldounes blick, liknande det retade lejonetg,. brände engelsmannens kinder; också uppjagades på dem. en svag rodnad, trots Vanesalla ansträngningar för att synss lugn, och kall. I de få orden: Säig mig ert moiv! hade :Erceldoune nedlagt en mening,