Dagens Nyheter – 29 juli 1874, sida 2

RÄTTEG.och POLISNYHETER. POLISEN. Rånet I Salrviigränd. Fullständig raport ingafs i går till poliskammaren angående Hetta af oss redan förut meddelade rån. Som vi erinra oss, blef natten till den 2 dennes mekaniske arbetaren Aug. Johansson rånad i huset nr 5 Salviigränd af en med honom sammanboende person, hvilken uppgaf sig heta Andersson och vara hästhandlare. Omedelbart efter rånet begaf sig den föregifne Andersson : eller, som han sedermera befanns heta, Anders Jeppsson ur staden. Johansson måste intagas å lasarettet till följd af de slag han under rånet erhållit. Den 15 utskrefs ban såsom frisk. Johansson har berättat, att han på resa hit i närheten af Sköfde råkat i sällskap med en för honom obekant mansperson. De hade tillsammans begifvit sig hit och vid ankomsten hyrt logis i nr 5 Salviigränd. Det hade förundrat Tubhasson, att Andersson, som han då kallade sig, ovilkorligen ville hafva ettrum med särskild utgång, oaktadt han annars ej visade sig granntyckt. Han hade för Johansson sagt, att han skulle hit för att köpa hästar, men dag efter dag förled och Johansson såg ej, att det blef någon hästhandel af. Han erbjöd sig till och med att med att medfölja till Göteborg, när Johansson en gång yttrade, att hän skulle resa dit. Den 2 juli vaknade han kl. 5 om morgonen och såg då Andersson redan kläda sig. Tan insomnade återigen och vaknade klockan 7— blodig öfver hela ansigtet. Han egde så mycken sans, att han kunde känna under hufvudkudden,; der han brukadeha sina pengar förvarade. Dessa voro borta.: Den sig så kallande Andersson var försvunnen. Johansson antog nu att han fått ett slag med den kraft, att han genast afsvimmat, hvarefter rånaren tillegnat äg hans penningar, uret och öfriga effekter, hvilka .vi redan förut omnämt. Jeppsson har erkänt och berättat. Efter att på RN ställen ha haft tjenst, än i Småland, än i Skåne, än i Danmark, begaf han sig i slutet af juni månad på resa till Stockholmför att här söka arbete:iI närheten af Sköfde sammanträffade har med Johansson. Han hade aldrig haft för afsigt att råna Johansson, förränden 1juli om -qgvällen: Då sämmniahträf: fade han i Strömparterren med en hästhandlare Straidberg. Denne hadd han gjort bekantskap med under den tiden han tjenade i Danmark. Han beklagade sig nu för Strandberg öfver att hans penningar snart vore slut, men tillade derjemte, att han bodde tillsammans med en amerikanare, som hade godt om mynt. Strandberg skulle då ha gifvit honom det vackrå rådet att taga en sten och slå amerikanaren i hufvudet med, taga penningarne och sedan. begifva sig härifrån; Peotta råd föll i god jerd. När han om qvällen gick från-Strömparterren, fann han å vägen en stån, hvilken han lade irockfickan. å morgonen .stodhan upp bittida, inlindade stenen i en handduk, fattade om snibbarne på densamma och tilldelade den söfvande Johansson ett slag på högra sidan af änsigtet: Denne höjde härvid tigande på hufvudet. n gaf derefter Johansson ett ytterligare slag; men nu öfver venstra ögat. Johanssons hufvud nedföll då på bädden igen. Det var Bbans aäfsigt att döfva. ej att döda Johansson; han gaf sig dock ej tid act efterse, huruvida denne verkligen var död eller ej, utan tillgrep genast Johanssons penninar och öfriga tillhörigheter och begaf sig i väg. ans häktände öch omständigheterna dervid ha vi redan förut omnämt. Värdet af det stulna, i penningar och: effekter, uppgick till: omkring 400 kronor. Af dessa innehade Jeppsson vid häktandet 162 kronor 90 öre jemte en preussisk thalersedel. Aterstoden hade åtgått till resan och inköpta klädespersedlar. De senare ha blifvit öfverlemnade till Johansson. Målet förevar i går inför poliskammaren och öfverlemnades till rådhusrätten, Ön,kter Ängstupsbefälhafrare. I söndags afton kl. balf 12, då ångslupen Björn, som underhåller trafiken på limien Strömparterren—Alkärret, anlände med full last af passaerare till förstnämda plats, befanns ångslupsefälhafvaren Eric Olof Norlander vara så öfyerlastad af starka drycker och så vildsint, att befälet måste fråntagas honom och hän genom palisend försorg föras till polisvaktkontoret, der an under ruset uppförde sig så våldsamt, att han måste hållas under strängaste bevakning. I måndags var Norlander inställd till förhör i polisdomstolen, der han fälldes att för fylleri öta 15 kronor och för förargelseväckande beteende å allmän plats ytterligare 15 kronor, hvarjemte Norlander genom polisdomstolens utsla; blef förbjuden. att hädanefter föras ångslup till allmänhetens begagnande Ea farlig kryecka. Vi omnämde för några dagar sedan, att en rusig qvinna vid namn Johanna Mogren inträngde bland en mängd andra glada gelikar i närheten af Zinkens dam. Här blef hon dock ej bättre mottagen, än att hon erhöll af en bland :de närvarande, en ofärTE mansperson; åtskilliga -slag-med-en-krycka, Något senare på dagen befanns Mogren ligga död i närheten... Den ofärdige efterspanades och anhölls med anledning häraf Han befanns vara en lösdrifvare vid namm Carl Fr: Eriksson, hvilken, enligt uppgift, lär ha en verklig mani att öfverfalla både kreti och pleti med omnämda krycka, på hvilken han annars helt fredligt stöder sig. Man hade skäl att antaga det Mogrens död inträffat till följd af .bekantskapen med Erikssons. krycka, hvarför han häktades. I går -var han inställd för spoliskammaren. Af den medikolegala undersökningen: å Mogren -hade dock framgått, att hon ej dött af kryckslagen, utan af ett kroniskt lidande. Eriksson undslapp derför med:en varning, den andra i ordningen. Men då vederbörande kommissarie klagade öfver, att ingen fick gå i fred för Erikssons krycka, blef hon upplyftad i höjd med skranket, så att man måtte få se Hingestet MM: ot Den upplyftades af två man. Det tycktes äfven. behöfvas, ty utom idet att kryckan var herkulisk. hade hon en donnsko af verkligen få