Dagens Nyheter – 29 juli 1874, sida 2

EA nn blott visste, att intet lidande ekulle drabba dig genom mig — om jag blott hade det ljufva medvetandetatt ingenting voro osagdt :039: emell ipy: och att mitt lif:vore; dig: värdigt. — så skulle jag -med: glädje förlora hvartenda öre -af min ärfda rikedom och komma till dig utfattig, men dock rik — -o, min. Gud —huru oändligt mycket rikare än nu! 2 Han hade aldrig hört henne så förödmjuka sig, han hade-aldrig sett hennes stolthet så falikomligttillintetgjord :som nu. I dennf stund: märkte han väl atty huru kall och -högdragen hon än syntes: förs verlden, fannsdock: hos henne ett känsligt hjörta, öppet för ångernt: 4 — Hör mig! sade han med mildt allvar, i def Han fattade hennes hand. Fattig eller rik, klädd ien fåvges drägt eller prydd med kunglig purpur; skall du i alla händelser vara mitt bjertas her ekarinna, min: afgud. Förtalad eller hedrad, skolldu vara: mitt lifs ära, min sista tinke i dödsstunden, Hvarför tala, såsom skulle vi någonsin ännu en gång bli åtskiljda? Du måste döda mig elleröfvergilvä mig, för att hädanefter någon gki jsmessa oss emellan skall kunna inträffa. Hesnes ögon fylldes med tårar, Hon teg en stund och syntes tafkfull, derpå skedde, såsom ofta hände, en plötslig omkastning i hennesJyntne; hon begynte 1e och, utbrast i öm, kärleksfull ton: i; M