Dagens Nyheter – 29 juli 1874, sida 1

ee Kriget och freden Trots allt det hån; med hvilket man från vissa håll söker att nedgita den på senare tiden inöm fera länder framträdande freds: och afväpnitigsrörelsen, är fredefrågan dock en så sannt humanistisk angelägenhet, att den, som tror på ett mensklighetens framåtskridande i. sedlighet och upplysning, ilängden ej kan underlåta att skänka den sina varmaste sympatier, äfven om man medgifveratt döt vackrä målet — folkens befriande från de tryckande utgifterna till försvarsverket — endast successivt och i en aflägsen framtid kan vinnas. Mot fredskträftändet Har Kifvodsakligen den anmärkningen framstälts att någon öfverenskommelse mellan makterna att genom skiljedom häfva internationella tvister icke skulle lända till något praktiskt resultat, om icke statertia genöm vapenmakt kunde gifva belgå åt kkiljedomstolens utslag. Ått till och med diplomatien sjelf icke belt och hållet tviflar på möjligheten af att gonom en i folkets rättsmedvetande ndad moralisk princip . upprätthålla en Internationel lagstiftning förande kriget framgår emellertid detaf; ätt fedah tveänö gahsks vigtiga steg blfvit tagna i syfte att åstadkomma ett menskligare krigföringssätt och att man — såsom vi hoppas, med god framgång — står i begrepp att taga det tredje. Våra läsare förstå att vi härmed åsyfta Genövekongressehs beslöt vit sjukvården i fält öch öfverenskommelsen att i krig icke använda exploderande kulor samt slutligen: den. nu sammanträdande Brysselkongressen; hvilken afser: åstadkommandet af en fullständig lag för kriget. Rörande alla dessa frågor har icke förutsatts någon annan grund för öfverenskommelsernas upprätthållande än folkens och regeringarnes rättsoch pligtkänsla; År det då otänkbart att den känslan ön gång kan åtminstone hos de förra blifva så stark, att man kan taga ännu ett steg närmare det stora målet? Det cirkulär, som Rysslands utrikesminister, furst Gortschakeff, äfsindt till de utländska makterna rörande Brysselkongressen, är ett i sitt slag högst märkligt aktstycke och vi kunna derför icke nöoka oss nöjet att här meddela detsamma. Det är stäldt till Rysslands representanter vid de utländska hofven och lyder sålunda: Genom depesch af den 20 april har jag. oR h m. kejsarens bud uppdragit åt er att meddela den regering, hos hvilken ni är ackrediterad, det svar, vi gifvit på förslaget från Föreningen för förbättrandet af krigsfångars läge, och tillika vår afeigt att förelägga kabinetten förslaget till en internationel lag, som afser fastställandet af krigets stadgar och bruk. Jag har den äran att härmed öfversända till er detta förslag. SDen tanke, som ligger till grund för det, är en mensklighetstanke. som, efter hvad vi säkert tro, motsvarar en allmän känsla, ett allmänt intresse och 4 Ju mera den solidaritet utbildar sig, hvilken nu sträfvar att förena folken såsom medlemmar af en och samma familj, dess mera sträfvar deras militäriska organisation derhän att gifva striderna mellan dem karakteren af strider mellan väpnade folk, och dess mera varder det nödigt att med större noggrannhet än hittills fastställa de i krigstid öfliga lagarne och bruken för att inskränka krigens följder inom grän