Dagens Nyheter – 29 juli 1874, sida 1

LIV — Anima mia! vi skola tro åtminstone gå länge vi kunna det, att du bar rätt ihvad du säger. Det är dock icke omöjligt, att du skall lefva för att en gång förbanna mig, och att jag skall lefva för att en gång drabbas af Giulio Villaflors hämnd: Men låtom oss glömma denna möjlighet och i: stället drömma om en ljuf framtid, en framtid af outsäglig sällhet. Jag har så länge tänkt på verldens framtid, så länge uraktlåtit att tänka på minegen. Berätta .mig om ditt gamla fäderneslott derborta vid gränsen. Vi skola bota de skador, som tiden åstadkommit derå samt återgifva det dess forna glans. Och du skall komma till. Rumänien och blifva herre öfver mitt stora gods med alla dess kullar och slätter, dess strömmar och undersköna vildmarker samt dess åldriga borg, som är ett verkligt palats, någonting påmir. vande om dessa fåslott, hvilka beskrifvas i prientens sagor. Ack! huru lyckligt är icke det lif, som vinkar 0885, och som vi skola upp, å, om blott vi kanna genomtränga det nåt, som i denna stund är utlagdt för c,s8 af jua 2, Och frihetens fiender! Jag tärlger mig ett In, SM kan passa för en r såm med ditt Närdfr.? Värm ditt sinne för djerfva och manliga han. ingar, st som sätter mig i tillfälle att äv. FOA se en begångna synder. Vi känna FA ver don blott alltför väl. Dock hoppas vi, Au och jag, derborta i östern, säker öSer