Dagens Nyheter – 25 juli 1874, sida 2

beck, hvilket det äfven till färgen liknar, och jag tror, att det är skadligt endast då pilen får qvarsitta i såret eller någon del af giftet standar der, upplöses och blandas med blodet. Den 28 augusti vid middagstiden lemnade vi Koapp och togo vägen vester ut genom en vild med träd och buskar tätt bevuxen trakt, från hvilken en elefantstig gick till närmaste vattenplatser. Vägarne i detta land äro upptagna af elefanterna. De känna alla vattenplatser och hafva lärt menniskorna vägen till dem. På den af elefanterna trampade breda stigen kommer först vilden och slutligen den hvite mannen, som med spaden och yxan gör vägen farbar för sin vagn och sålunda öppnar den stråt, på hvilken civilisationen en gång skall göra sitt inträde. Följande dag anlände vi till en plats kallad Sesekop, hvarest finnas många källor dels med salt, dels med sött vatten. Här lågo en mängd ben och kranier af förut skjutna elefanter samt flera elefantskärmar. Vi beslöto således att stanna och lägrade oss i kanten af en skog, långt från vattnet, på det viicke med vagn och eldar skulle skrämma vildbrådet. På aftonen ankommo några Ovambomäna och sade oss, att trenne söner af Tyikongo, konungen i Ondonga, voro på jagt här i närheten och att de nästa dag ville göra oss ett besök. Vi svarade, att de unga kaptenerna voro välkomna. På natten låg folket i skärmarne, men endast en gemsbock hade visat sig, och emedan de hade befallning att blott skjuta på elefanter, återkommo de utan att hatva lossat ett skott. (Forts.) Re a aa 0 sida ina Rol nn AO BAK 4 gra RR RE KR