Dagens Nyheter – 25 juli 1874, sida 2

Utrikes-Nyheter. Den franska nationalförsamlingen har sistl. onsdag behandlat Priers grundlagsförslag. Ett telegram från Paris meddelade redan dagen förut att regeringens ställning till detta förslag ingalunda var gynsam för detsamma. Mac Mahon hade särskildt i ett samtal med flera deputerade öppet förklarat, att han på intet vilkor kunde gå in på Påriers förslag, emedan han ansåg att han derigenom skulle blifva isolerad från det konservativa partiet, der han ville söka sitt egentliga stöd, samt kunde för öfrigt ej finna annat än att hela förslaget vore blott en triumf för republikanerna. Dessa åsigter synas ock hafva blifvit framlagda af regeringen vid nationalförsamlingens diskussion öfver förslaget. Ett telegram från Versailles, som kommit oss tillhanda, meddelar om förloppet af debatten följande enskildheter. Vid sammankomstens början framställde såväl Casimir Perier som Sainte-Croix motiverna, hvar och en för sitt förslag. Derefter börjades den allmänna debatten om Casimir Periers förslag. Hertigen af Broglie började anfallet med ett anförande, deri han i högerns namn inlade en kraftig protest mot förslaget. Derefter beträdde abinettets vicepresident, general Cissey, talarstolen och uppläste en förklaring af regeringen, hvari framhölls, att Casimir Periers förslag vore riktadt mot septennatet och detta vore på inga vilkor tillåtet, emedan septennatet stod utom all diskussion. Förslaget skall tillfredsställa endast ett parti, men icke de öfriga. Regeringen väntade sig af församlingen helt andra lagar såsom organiserandet af en första kammare, om rättighet för presidenten att upplösa den deputerade-kammaren samt en ny vällag. Beträffande regeringsformen kunde någon förändring nu ej ifrågakomma; septennatet var en gång beslutadt och måste fortgå sin lagliga tid. Först efter de sju årens förlopp kunde ytterligare beslut fattas. Härmed var den allmänna diskussionen slutad och man skred till omröstning. Denna utföll så, att Pöriers förslog förkastades med 374 röster mot 333. BStraxt efter omröstningens slut inlemnade deputeraden Malville ett af 300 deputerade undertecknadt förslag att upplösa nationalförsamlingen. Hr Malville begärde äfven att hans förslag skulle genast komma till behandling, men detta vägrade församlingen med 396 röster mot 340. De franska tidningarne uttala sina förhoppningar att rättvisen nu skall få sin gång beträffande bonapartisternas agitationer och att man nu ej skall behöfva se huru man inem ministören gör alla möjliga försök att dölja dessa konspirationer, som endast hafva till syfte att omstörta nuvarande styrelsen. Båda de nyutnämda ministrarne? äro nemligen i högt grad antibonapartistiska, Chabaud Latour kanske till och med ännu mera än Mathieu Bodet. Inrikegministern Fourtou sökte, innan -han afgick, att göra bonapartisterna en väsentlig tjenst, i det han i den officiella tidningen lät införa följande notis: Vissa tidningar offentliggöra falska underrättelser om de rättsliga undersökningarne. Regeringen tror sig i anledning af detta förhållande böra påminna om föreskrifterna i 15 8 af dekretet af den 17 februari 1852, hvilka den är besluten att upprätthålla. Det dekret, hvartill Fourtou hänvisar, innehåller stränga straffbestämmelser mot tryckfrihetsförbrytelser och utfärdades efter statskuppen af dåvarande presidenten Louis Napoleon Bonaparte. Det väcker förvåning, att man nu tänker på att använda det, då det förlorade sin gällande kraft under kejsardömet. Man hoppas emellertid, att tidningarne ej skola låta skrämma sig af denna hotelse, utan fortfarande afslöja de bonapartistiska intrigerna. Underrättelserna från Spanien äro fortfarande mycket ogynnsamma för regeringstrupperna. Enligt ett telegram från Madrid hafva carlisterna vunnit en ny seger, som är afen icke ringa betydelse. Redan lång tid hafva de belägrat den lilla staden Cuenca, hvars kritiska belägenhet slutligen tvang regeringen att sända den republikanska generalen Soria Santå-Cruz med några bataljoner till stadens undsättning. Redan hade man getom tele