Dagens Nyheter – 25 juli 1874, sida 1

kamligt olikartade lefnadssätt, som gjorde mig till hvad jag är. Jag var då lycklig, vare sig jag vistades på det ena eller andia stället; lycklig, drömmande midt i fattigdomen i Grekland; lycklig, drömmande midt i lyxen och öfverflödet i Rumänien; och ärelysten, redan ärelysten som Cesar. På förra stället tjusades jag af ärans poesi och renhet; på det senare af den makt och glans, som åtfölja henne. Och medvetandet om det höga anseende, som jag redan ärft — då ju mina fäders ära, vitsordad på hvarje blad af det gamla Hellas historia, måste återfalla på mig — samt om den Vassaliska rikedomen, som jag skulle ärfva, ingaf mig en kejsares stolthet och kom mig att drömma om ett rike, stort som hela jorden. Ack, himmel! mina drömmar voro dock gå rena — renare och ädlare än något, som lifvet kan förverkliga! Ty jag drömde icke blott om min egen storhet och lycka; jag drömde om folkens befrielse, om en sammanslutning af staterna i och för en frivillig samverkan för befrämjande af allas bästa, om de fria republikerna, åter väckta till lif af min hand, om ljusets spridande öfver alla de orter och länder, der nu i följd af kyrkans inflytelse öfvertrons och fanatismens mörker är rådande, om det menskliga eländets banniysande från jorden, och om införande af en sådan ordning i samhällslifvet, att ålderdomen blir vördad, att träldomen