Dagens Nyheter – 25 juli 1874, sida 1

stridsmän, skola tio värnlösa fångar dö; och för att visa att pariserkommunens lärorika exempel fallit i god jord hos dessa försvarare af konungariket med Guds nåde, hafva de tagit 1,600 menniskor, icke män med vapen i hand, utan fredliga borgare och bönder, till fånga såsom gisslan för att på dem utkräfva hämd, ifall de republikanska trupperna skulle vilja företaga ett allvarligt anfall. E Förgäfves bemöda sig carlisterna att framställa alla dessa omenskligheter såsom repressalier, till hvilka man är tvungenfgenom den republikanska armåens förmenta ogerningar. Det finnes för många berättelser af opartiska personer som varit på krigsskådeplatsen och hvilka enstämmigt betona den förträffliga krigstukten i den republikanska armåen och. den, omsorg, med hvilken man söker att lindra de sårade och fångna carlisternas öde, Den lumpna förevändningen att det gäller repressalier förfaller härmed. Men;de euro! peiska stormakterna tillkommer defatt träda emellan och göra ett slut på dessa illgernivgar. Ty liksom ingen enskild: menniska undrager sig att bringa sin granne hjelp då hans hus brinner, så böra ock Europas stormakter anse det för sin pligt att sätta en gräns för carlisternas omenskliga framfart. Vi inse fullkomligt de svårigheter som i praktiken resa sig emot en sådan åtgärd. Att med vapenmakt bekämpa carlismen är för det första väl en emöjlighet. Men den internationella kongressen, som i dessa dagar skall sammanträda i Brässel för att råd göra om åtskilliga reformer i den allmänna folkrätten, tillkommer det väl att taga denna angelägenhet om hand, om de humanistiska tendenser, för hvilkas skuld denna kongress är sammankallad, ej endast äro en tom skylt. Uttalandet af en förkastelsedom öfver carlisternas tilltag kunde i moraliskt hänseende medföra oberäkneliga följder och derigenom gynsamt inverka på det olyckliga förhållandet inom Spanien. Men till detta uttalande af de europeiska makterna borde komma en annan handling, nemligen en kraftig uppmaning till den franska regeringen att med allvar tillse, att icke, såsom det nu skett, de franska gränsprovinserna få vara några vapenoch förrådsplatser för carlismen. Ty tillåter den franska regeringen detta, så gör sig Frankrike i moraliskt afseende till medbröttsling i alla de gräsligheter som don Carlos soldäthorder begå; och detta kan väl ingalunda Yara den franska regeringens mening. Det enda sättet för denna regering att göra sig fri från allt ansvar i detta fall är naturligtvis att framförallt tillse att carlisterna icke från Frankrike, såsom de hittills varit vanda, få alla de medel som gjort en fortsättning af striden i norra Spanien möjlig, nemligen penningar, lifemedel; krigsförråd, rekryter och vapen. ö Vi tro icke att Frankrike kunde sätta sig emot en uppmaning som komms från de öfriga europeiska makterna. Och derför ligger det inom området för diplomatiens makt att göra ett slut på en strid som alltför länge fått ostörd ödelägga ett bland de f naturen rikast begåfvade länder i Europa. OPRSTSTA OR OR FOTSSPT OAR SPT TESSTT YFET ET KRT TEA