Dagens Nyheter – 24 juli 1874, sida 1

a sn ln a tet till kanoner och gevär beviljat medel, blifvit så sent påbörjadt, att medlen under åratal hos Riksgäldseller Statskontoret på räkning fingo innestå; att några öfverskottsmedel eller andra-tillgångar icke funnos än det 8. k. tStora kreditivet, som icke är någonting annat än ett bemyndigande att upplåaa alla de pengar, som ifrån och med första skillingen till bestridande af krigsutgifter kunna erfordras; att vår financiella ställning icke kunde vara öfverdrifvet stark, sedar det för näringsidkeres understödjande år 1858 upptagna tolf-millionerslånet helt nyligen blifvit återbetaldt; att vi utan krigsanledning åren 1864, 1866 och 1868 nödgats upptaga statslån både för att fullfölja påbörjade jernvägsbyggnader och för att få statsverkats inkomster och utgifter att gå ibop; — allt detta kan gifva en temligen klar föreställning om hvilket tillstånd skulle uepkommit, ifall vi till följl af en lättsinnig politik nödgats skicka våra bästa krafter till krigsteatern och på ruinerande vilkor upptaga det ena krigslånet efter det andra. Det torde icke skada att i tankarna försöka sätta sig in i en situstion som var så hardt nära att blifva den verkliga. Vi klandra icke de personliga känslor, som emellan konungarne Karl och Fredrik hade knutit ett inner!igt vänskapsband. De trodde begge att hvad de gjorde skulle lända de af dem styrda länderna till gagn. Vi klandra icke de danska statsmän, som med stor skicklighet visste begagna detta förhållande, för att, såsom Danmark då var öfvergifvet ef stormakter, åtminstone söka skaffa sig något understöd. De handlade i sitt fosterlands intresse och de voro dertill fullt berättigade sedan de låtit det komma så långt som till krig. Men vi tillåta oss med anledning af. dylika tilldragelser fästa uppmärksamheten på hvarthän det oansvariga personliga regeringssystemet kan föra mnationerna. . Om detaljerna i detta politiska spel får wan framdeles kännedom, ty tvenne statsmän, grefvarne Manderström och Hamilton, hafva på öfligt sätt inför historiens dom velat skydda sitt-minne och derför itaka händer nedlagt hvardera sin berättelse, som i en senare tid skall offeniliggöras. Men redan nu har mycket blifvit anfördt i syftning att på grefve Hamilton vältra skulden för fördraget på Skovsborg. Säkert är likväl att detta fördrag uppsattes af danska ministern Hall och grefve Manderström, utan grefve Hamiltons medverkan. Denne senare var blott ett lydigt redskap, och ett utländskt gändebud bör för öfrigt icke tillåtas bedömma hvad han blir anbefalld att utföra. Så långt vilja vi visst icke hafva ministeransvarigheten utsträckt. Måhända insåg grefve Hamilton icke, att den ovanliga uppmärkuppktavunng— Jolaraka etantann TAN tonda afsåg att insöfva honom och göra honom mycket vänligt stämd för Danmark sak. : En liten episod såsom uttryck af stämningen i Danmark på den tiden torde här kunna antecknas. Vid det nationalekonomiska möte, som hölls i Stockholm år 1866, gafs på Djurgården en talrikt bevistad fest för dem, som då af denna anledning besökte Stockholm. Bland gästerna var äfven den bekante danske riksdagsmannen Orla Lehmann. Till en af sina svenska bekanta yttrade han under det man samtalade: Vil De vere san artig at vise mig hvem of disse Herrer der er Baron Gripenstedt? jeg kjender ham ikke. Detta skedde och Orla t ) Lehmann tillade: Naa saaledes, det er ham! Hvis han var gaaet udaf det svenske Ministerium i 1863, saa vilde Kiöbenhavn have illumineret. : En svensk eskader under prins Oskars befäl sändes till Nordsjön, och stora an strängningar gjordes för att få dessa fartyg att under namn af öfningar segla tillsam mans med danska örlogsfartyg. Lyckligtvi hade svenska sjöministern uti meddelad instruktioner velat förekomma allt obeha för eskaderchefen och derför bestämt a den svenska eskadern skulle hålla sig norr 0! en linea mellan Skagen på Jutlands nor udde och Vinga utanför Göteborg. len ER