Dagens Nyheter – 24 juli 1874, sida 1

-—-—-—KVYUV An De tillbragte dagen allena i stugan. Kolarens dotter var ute för att se efter getterna; hon hade ingen tid att egna åt sina gäster. De talade mycket sällan till hvarandra; Idalia hade glömt det förflutna med alla dess mysterier, med all dess bitterhet. På framtiden tänkte ingendera — det syntes dem likgiltigt, om den skulle föra dem till schavotten eller till lyckans tempel. De lefde endast i det närvarande, såsom älskande alltid göra under den första hänförande inflytelsen ef sin passion. — Först när aftonen mnalkades, yttrade hon helt plötsligt, efter att en stund ba låtit sin blick hvila påfhonom, der ban låg på mossbädden vid hennes fötter: — Finnes väl på jorden någon annan man, som är i. stånd till en så sublim sjelfuppoffring som din? Du ger mig ditt lif; och du fordrar icke ens att få lära känna mitt. — Hvad under deri? Du har ju sjelf sagt, att du. dnskar hålla dina föregående öden och handlingar hemliga. — Visserligen; men huru mången skulle fästa afseende vid en sådan önskan? — Det vet jag ej. Men för mig är din vilja en Jag. Ah! du är en Tannhäuser. Jag sade dig detsamma för länge sedan. — Och då svarade jag, såsom nu, att Tannhäuser betedde sig som en narr. Hon var hans, när ban visste detta, hvad fattades