Dagens Nyheter – 23 juli 1874, sida 1

Tro mig och fly från mig, medan det ännu är dig möjligt. Hom utsträckte sin hand mot honom såsom till ett farväl, och härvid afspeglade hennes ansigte en outsäglig ömhbet. Hon älskade honom tillräckligt högt för att vilja göra för honom hvad hon aldrig gjort för någon annan — rädda honom från verkningarne af hans passioner, rädda honom från henne sjelf. iian tog hennes hand och tryckte derpå en lång kyss. Sedan upplyftade han sitt hufvud och såg på henne, icke med den sinnliga lidelsens förtärande eld i sin blick, utan med ett uttryck af mildt allvar och lugn; det syntes jväl att han icke talade lättsinnigt, utan med full vetskap om vigten och betydelsen af sitt yttrande, då han sade: — Dessa försök att ändra min föresats tjena till intet; jag skall numera aldrig lemna dig, så länge jag ännu andas. Det må vara att du har ett och annat att ångra; få qvinnor äro i besittning af en sådan trollmakt som du, och säkerligen förstår ingen af dem, som äro det, att begagna sig af densamma på ett fullt riktigt sätt. Men hvad som inger mig förtroende för dig är icke ditt förflutna lif, utan din natur, och hvad jag frågar efter är icke dina hemligheter, utan din kärlek. Det är nu för sent att tala om IDALIA. 18