Dagens Nyheter – 23 juli 1874, sida 1

I dessa dagar har svenska folket fått en rätt allvarsam anledning att begrunda: huru ringa trygghet det oansvarliga personliga regeringssystemet skänker. Både Posttidningen och Dagbladet hafva delgifvit sina läsare, hvad som i öfrigt var temligen allmänt kändt, nemligen att friherre Gripenstedt. som under några veckor af sommaren år 1863 åtnjutit tjenstledighet för helsans vårdande återinträdde uti sin embetsutöfning såsom finansminister just vid den tidpunkt, då allt var väl förberedt för att afsluta, eller kanske rättare ratificera, en redan afslatad, traktat, hvarigenom de förenade rikena förbundos till gemensam sak med Danmark mot Preussen och Österrike. Det hängde således på ett hufvudhår — den tillfälligheten att friherre Gripenstedts tjenstledighet icke räckte en vecka längre. XKoe nuogens öfriga rådgifvare ansågo vig böra gilla den åsigten att konungen allena har att besluta öfver krig eller fred. Desse kunde sannolikt icke tillräckligt tydligt för majestätet lägga i dagen omöjligheten att förskaffa medlen till krigförandet eller, om de försökte detta, fästade konungen dervid intet afseende och — rådgifvarne läto sig en sådan ringaktning väl bekomma. Genom den utredniog krigsministern Abelin, som då tillträdt embetet, några år senare lät komma till riksdagens kännedom, upplystes att år 1863 inga tidsenliga gevär funnos i förråderna. — Ått erär de gevär som den utmärkte vetenskapsmannen, generalfälttygmästaren Wrede, så länge sysselsatt sig med att kalkylera och inventera, voro mynningsladdningsgevär, med hvilka för öfrigt, oaktadt riksdagen tid efter annan