Dagens Nyheter – 21 juli 1874, sida 1

-— Dragning åt hafvet. För några dagar sedan lästes i tidningarne följande notis: Genom bref af den 5 sistlidna juni har k. m:t anbefallt nybyggnad vid Karlskrona skeppsvarf af en ångkorvett af trä, som skall erhålla en bestyckning af 8 kanoner samt maskineri efter Woolfska systemet. Kostnaden för korvetten, som skall ha en besättningsstyrka af 180 man, är beräknad att uppgå till 1,150,000 kr. och skall utgå af fonden för krigsfartygs nybyggnad. Denna underrättelse måste väcka den största öfverraskning, om man erinrar sig. de åsigter angående flottans nybyggnad, som : af sjöministern blifvit anförda såväl vid den senast förflutna som vid närmast föregående riksdagar. Uti k. propositionen till 1874 års riksdag: (nr 1, bil. 3 sid. 47) säger sjöministern under rubriken Fartygsbyggnader: Under år 1873 hafva 2 pansarbåtar blifvit 1evererade. 4 dylika, af hvilka 2 enligt kontrakt redan bort vara färdiga, äro ännu ej aflemnade af entreprenören. Dessutom äro 2 obepansrade kanonbåtar af jern anbefallda att anskaffas, af hvilka den ena bygges å Karlskrona stations varf och den andra vid enskild verkstad. : 4I afseende å anslag till fartygsbyggnad för 1875 har Förvaltningen af Sjöärendena — under anförande det stationsbefälhafvaren i Karlskrona hemställt, att för dervarande station ytterligare ett obepansradt fartyg af samma cert, som ofvan omnämda fartyg, måtte byggas — ansett sig böra uttala sin åsigt om behöfligheten af ett extra anslag af 1,000,000 kr., för att genom byggande af hufvudsakligen sämma sorts fartyg, som under de senaste åren blifvit för flottans räkning dels anskaffade, dels till anskaffning anbefallda, gifva en väl behöflig utveckling åt vår sjökrigsmateriel. I detta hänseende torde det tillåtas mig att i hufvudsaken åberopa, hvad jag redan sistlidne år i underdånighet anfört vid föredragningen af förslaget till reglering af hufvudtitelns penningebehof. Samtliga de modeller till krigsfartyg af olika slag, som under de senare åren blifvit hos oss tillämpade, kunna med skäl anses mera ändamålsenliga och passande för vårt behof — — Med hvilket förhållande — och då för öfrigt riksdagen de senare åren icke ansett sig böra ingå i pröfning af hvilka fartygscerter företrädesvis skola anskaffas — jag instämmer uti det af förvaltningen framställda förslag, att för 1875 måtte begäras ett extra anslag af 1,000,000 kr. till byggande af krigsfartyg, af hufvudsakligen samma slag, s.m de under senare åren byagda. eller dels pansarbåtar, dels obepansrade kanonbåtar. Sedan sålunda såväl sjöministern som Förvaltningen af Sjöärendena, båda utan någon sorts påtryckning å riksdagens sida, ansett sistnämda sorts fartyg under närmaste framtid böra byggas, och sedan riksdagen på grund deraf beviljat ett så drygt anslag, då måste det förefalla nog starkt, att samma sjöminister några månader senare anbefaller byggandet af ett dyrbart träfartyg af helt annan modell. Någon förklaring på detta besynnerliga beteende finnes ej heller i det yttrande, som sjöministern redan sistlidet årt underdånigst afgaf till stadsrådsprotokollet. Men detsamma är lika konstigt och inkonseqvent som hans nu anmärkta förfarande. Dess större del upptages af en öfvertygande polemik mot den åsigten, att man skulle kunna öfvergå från systemet med bepansrade krigsfartyg till det med obepansrade (se k. prop. ör 1, bil. 4 sid. 19 o. f.).. Dessutom anföres såsem afgjordt, att någon verklig benägenhet att bortlägga pansaret ej ännu framträdt hos de stora sjömakterna, och att alla våra grannar, Ryssland, Tyskland, Danmark och England, fortfarande låta bygga pansarfartyg. Och bland alla slags pansarfartyg äro monitorer och pansarbåtar för vårt sjöförsvar otvifvelakligt de mest passande. När man läst detta, hade man kunnat taga för gifvet, att tills vidare blott pansarfartyg hos oss skulle byggas. Så mycket större blef öfverraskningen, då man fann att sjöministern