Dagens Nyheter – 16 juli 1874, sida 2

lejon öfver den mäktige prelaten, hvars hals hans händer grepo :om; likasom jagthundens skarpa tänder hugga sig fast i vargens strupe. Anfallet var plötsligt och oväntadt, italienaren ryggade tillbaka, utan att genast kunna tänka på, huru :han skulle försvara sig. Icke ett-enda ord hade -vexlats; dock visste båda — ehuru alideles främmande för hvarandra — att de möttes på detta sätt för hennes skull. Striden var af kort varaktighet, men den -syntes neapolitanaren lång som en half lefnad. Ännu hade. det. aldrig händt, att någon person vågat motsätta sig den: höge: biskopens vilja. eller ..korsa hans planer förrän nu, då detta lejon kommit i hans väg. De voro hvarandra temligen vuxna i afgeende på naturliga krafter, dessa båda män, som nu kämpade medden vildaste hätskhet för Idalias skull; de voro hvarandra lika i kroppsbyggnad. och vighet, ehuru -den ene genom ett äfventyrligt, mödosamt. lif utveckJat sin styrka, under det att den andre:genom veklighet förringat sin. . Under sin presterliga drägt dolde Giulio Villaflor en krigares hjerta; mången gång, då han hört talas om bataljer och ärofulla bragder. fält, hade han länguat att få omgjorda sig med ett svärd och taga del i slagtningarne; och när nu Erceldounes händer omfattat: hans hals, uppreste sig snart hans tigersinne; hans