Dagens Nyheter – 16 juli 1874, sida 2

Nytt i bokhandeln. Nordens matsvampar. deras odling och användning af J. ARRHENIUS. Fyra årtionden äro, såsom i företalet till ifrågavarande arbete erinras, i det närmaste förflutna sedan professor E. Fries först allverligen hos oss fästade uppmärksamheten på det stora värde svamparne. ega såsom födoämne, och denna uppmärksamhet har sedermera betydligt stegrats, dels genom de tvenne planschverk öfver svampväxterna, som blifvit bland allmänheten spridda — det ena genom Vetenskapsakademiens försorg, det andra på föranstaltande af konsul I. W. Smitt — och dels. genom professor N. J. Anderssons förtjenstfulla afhandling om Våra bästa matsvampar. Ännu råder dock mycken fördom mot svamparnes användande vid matlagning, synnerligast hos allmogen och den tattigare delen af landtbefolkningen, hvilka försmå . och. ej heller förstå att insamla och använda dessa helsosamma och i högsta grad närande växter, under det att de dock litet emellan, nödgas gripa. till det med bark eller halm uppblandade hafrebrödet. Författaren har i det föreliggande arbetet gjort till sin uppgift att i någon mån skingra denna fördom och. visar oss i sådan afsigt, huru man i utlandet sedan långliga tider tillbaka förstår att. tillgodogöra sig äfven dessa naturens skatter, ja, huru man i vissa länder till och med. inregistrerat åtskilliga af de förnämsta svamparne bland kulturväxternå. Han önskar och hoppas, att vårt land i detta hänseende skall följa utlandets exempel, och då detta äfven utgör föremål för våra lifligaste önskningar, hafva vi all anledning att något uppehålla 0o8s vid nämda arbete. Sedan författaren till bevis på svamparnes stora näringsvärde -.meddelat resultatet af en kemisk. analys af några de allmännaste svamparterna, hvaraf framgår, att matsvampårne. äro mera närande samt stå näfmare djurriket och likna till sin sammansättning djurens kött i högre grad. än några andra växter, sysselsätter han sig i arbetets förra hälft. uteslutande med champignonodlingen. Han meddelar oss här, hufvudsakligen efter engelsmannen W. Robinson, många intressanta rön i fråga om densamma. Han visar oss huru man utomlands med stor framgång odlar champignoner, icke allenast i derför enkom inredda byggnader, utan i skjul; källare uthus af allehanda slag, stall och underjordiska hvalf m. m. I ett särskildt kapitel af stort intresse Beskrifver han utförligt svampämnet eller det så kallade myceliet, huru det på artificiel väg kan frambringas, huru det förvaras, fortplantas och behandlas, då det slutligen i sängarne nedlägges o.s.v. Han upplyser om att man till England införskrifver mycelium. från. Frankrike och Tyskland, inlagdt i de små näpnaste lådor, och han har till och med. tecknat af en, dylik låda för bättre minnes skull; men vi leta förgäfves efter adressen på en enda sådan der myceliehandlare, till Hvilken vi i tid kunde vända oss, för den händelse våra egna försök att frambringa artificielt mycelium skulle misslyckas. Han underrättar vidare ofnständligt huru svampsängar skola tillredas, deras rätta värmegrad, anläggningstid m. m., för så vidt det är fråga om dessakostbara svamphus eller om de underjordiska hvalfven utanför Paris, men han affärdar på några få sidor svampodlingen i fria luften, ehuru denna enligt vårt förmenande har långt större utsigt att hos oss vinna insteg, än odlingen inomhus. Han låter oss äfven här veta, huru Paris och-Londons.torg-trädgårdsmästare gå till väga föratt erhålla de vackraste skördar, och -han visar. oss medelst en i texten intryckt bild, huru trenne stycken svampsängar i den för Londons torg drifna handelsträdgården vid Earls Court, Kensington, togo sig ut i nov. månad år 1869, och genom en annan atbildning få. vi ett. begrepp om utseendet hos en.obetäckt ända af en. svampsäng i en handelsträdgård nära Paris i januari 1867. Alltsammans detta kan vara nöjsamt både att se och läsa, men, för att, såsom förf. hoppas, dessa odllingssätt skola, med de modifikationer eller ändringar, som lokalen och klimatet kunna fordra, hos oss vinna efterföljd, är det nödvändigt att veta hvilka dessa modifikationer eller ändringar äro, och hvad hade legat närmare till hands, än att förf, härom gifvit oss ett och annat råd? Skulle han sjelf icke vara svampodlare, är det dock antagligt, att han kunnat disponera öfver någon annan svensk svampodlares erfarenhet. Lärorikare och af verkligt praktisk betydelse är deremot den följande delen af arbetet, der förf. redogör för kännetecknen på och de mera utmärkande egenskaperna hos icke mindre än inemot femtio af våra smakligaste svampar, hvilka tillika äro så gifvande, att deras användning kan blifva af någon betydenhet. Man får här lära att för vinterns behof förvåra alla dessa svåmparter, en del genom torknidg, en annan genom insaltning, inkokning i smör och mera dylikt, och man inhemtar först och främst, huru dessa svampar kunnå i otaliga variationer anrättas till sunda och välsmakande rätter, från och med dan invecklade chamnighons