Dagens Nyheter – 15 juli 1874, sida 2

kraft och framgång man i fjol bekämpade denna hemska gäst, då han visade sig hugad att hemsöka staden, och man är — i olikhet med vissa andra städer — ständigt på sin vakt mot honom: inom 24 timmar har many vid behof till sitt förfogande ett sjukhus med 100 sängar. Byggnaden begagnas under vanliga förhållanden till skola, men på samma vilkor som invånarne i Vaxholm få bygga och bo: 24 timmars uppsägning. Äfven kopporna hafva gjort min af att vilja innästla sig i staden, men de hafva mottagits på samma energiska och ogästvänliga sätt som koleran, med den goda påföljd, att staden i år förskonats jemväl från denna farsot. — Hvad hade månne följden blifvit, om man varit så rustad och gått till väga på samma sätt i hufvudstaden? Ar det väl troligt, att kopporna då kunnat få en sådan utsträckning som fallet varit under sgistlidna vinter och vår? Näppeligen! Men lemnom ämnet! Vi fortsätta promenaden utåt södra förstaden. Utmed den ditut ledande vägen ligger ett stort fält, tillhörigt en egendom, kallad Möllevången. Till egendomen hör en ångqvarn, .illtagen i stor skala; men förunderligt nog males här nu mera icke; affären lär ej ha lönat sig. Jag nämner detta såsom något ovanligt, ty eljest hörde man här ej talag om annat, än att de industriella företagen buro sig, och oftast mycket väl. Det ofvannämda, stora fältet sades vara inköpt af ett bolag, som ämnar sönderdela detsamma i tomter till arbetarebostäder, hvadan inom kort här torde komma att uppväxa en hel liten arbetarestad; ty behofvet af bostäder är, som man kan tänka sig, mycket kännbart och hyrorna närma sig med raska steg Stockholms noteringar. Ett par modellhus voro redan uppförda i fältets ena hörn. Långt ut i södra förstaden träffa vi ett etablissement, eget och som jag tror det endai sitt slag i Sverige. Det är Malmö svinslagteri-aktiebolags egendom, hvars till en del hvitstrukna tak synes vida omkring. En promenad genom etablissementet är just icke så synnerligt inbjudande, men har åtminstone nyhetens behag. Låtom oss derför stiga på! Den första lokal vi beträda inrymmer flera större kättar, der slagtoffren samlas, förvaras och födas, till dess antalet är stort noj att skrida till exekution. Genom en me falldörr tillsluten öppning i väggen stå kättarna i förbindelse med en mindre dylik i ena ändan af ett smalt rum, som jag skulle vilja kalla dödens förgård. Från sistnämda kätte eller dödscell leder en fyrkantig öppning, stor nog att genowsläppa ett offer i sender, in i exekutionsrummet. Då slagt skall ske, öppnas luckan mellan kättarna och dödscellen; denna fylles genast med offer, hvilka ett om ett motas genom den lilla gluggen in till slagteriet, der bödlarne stå redo ju Må en kedja om NE je pvins ena bakfot, vi juret ögonblickligen hissas upp, stickas och skjutas längre bort medan blodet rinner af. Så går det undan för undan, gå tätt som svinen blinka, för att begagna ett vulgärt talesätt, som här måhända kan ursäktas. Man kan i detta rum expediera ända till 250 svin om dagen, då tillgången så .medgifver. Det är ett ohyggligt ställe: de arma offrens skärande skrik, det bokstafligen forssande blodet, som stänker kring väggar och tak, de af blod drypande och i sitt anletes svett arbetande bödlarne — blod, blod och ingenting annat än blod! Man vadar i blod till nästa rum, dit de döda djuren inskjutas genom en öppning i väggen. I förbigående må nämnas, att det från djuren rinnande blodet uppsamlas i cisterner, som hafva sin plats under den aflånga upphöjning, der slagten försiggår. Det rum, vi nu beträda, är sudatorium, eller svedningsrummet. De döda kropparna läggas på och öfvertäckas med halm i en ofantlig spis. Halmen antändes och håret afsvedes. Denna operation försiggår helt hastigt, och kropparna hissas derpå åter upp till väders för att uppskäras och sköljas. Utrymme finnes för sju i sender, och öfver hvarje sitter en förträfflig regndusch. Rentvättade och befriade från sitt innanmäte, föras djurkrepparna in i styckningsrummet, hvars bestämmelse tillräckligt tydligt angifvas af namnet. Nej, det var sant: dessförinnan måste de ut i hjelmen eller svalboden, en stor byggnad ute på gården. Denna byggnad har tak, men saknar fasta väggar, hvilka vid behof ersättas af ett slags markiser af tältduk, Mellan de stolpar och det korsvirke, hvarpå taket hvilar, sitta tvärträd med krokar, på hvilka kropparna upphängas, Svalboden kan inrymma 200 sådana. Derifrån föras de åter in i slagterihuset för att undergå vidare behandling, nemligen i det ofvan omnämda styckningsrummet. Sedan styckarens värf är fullbordadt, bäras de nu till insaltning färdiga delarne in i saltningsrummet och nedpackas i någon af de kolossala sju tinorna, som upptaga nästan hela golfytan i detta rum. Hvarje tina rymmer 1,500 lisp. kött. På hvardera sidan. om rummet är fn iskällare och invid taket tronar ett stort ar, från hvilket saltlake genom en pump och rörledning tillföres tinorna, der köttet får qvarligga omkring en månad, TI en annan