Dagens Nyheter – 15 juli 1874, sida 2

SS vu enn — Se här, sade han, drick och säg mig sedan, om icke detta är bätte än sura viner och unken getmjölk. Härvid fyllde han ett litet dryckeshorn, gom munken medfört. Hornet tömdes genast och med hänförelse; umbriern behöfde numera icke drömma om paradiset, han var der i samma ögonblick den starka, ljufligt doftande och välsmakande drycken kommit öfver hans läppar. Så ofta han räckte fram hornet skyndade sig hans värd att fylla på detsamma; krukan innehöll mera än an half kanna, och Erceldoune sjelf drack så godt som ingenting, eburu han då och då låtsade dricka. Han visste ännu icke med -säkerhet, huru mycket eller huru litet skulle hehöfvas för att försänka italienaren i det tillstånd af medvetslöshet, som han ville framkalla. Såsom han föreställt sig, hade den lilla del af drycken, hvilken redan blifvit förtärd, stigit munken till hufvudet och der åstadkommit en. allt godt lofvande oreda, hvilket ej var underligt, då man tager i betraktande att den stackars mannen, ehuru en stor vän af spritvaror, likväl under sju års tid icke kommit i åtnjutande af en enda droppe deraf. En mörk rodnad göt sig öfver portvaktens anlete, hans tankar begynte dansa om hvarandra; han blef så glad och på samma gång så språksam. Erceldoune sökte till en början reta honom för