Dagens Nyheter – 15 juli 1874, sida 2

Resebref. . Malmö den 4 juli. Hvar var det vi skildes nu igen? Jo, i slottsparken, Malmö blifvande tivoli. — Kontraster möta hvart man vänder sig här i lifvet, så ock här: från det dystra fängelset ut i den vidsträckta parkens grönskande och leende natur, der glada barnaskaror i ungdomlig yra tumla om på gräsmattorna; än några steg och vi beträda de dödas stad, den af åldriga, lummiga träd beskuggade gamla kyrkogården. Knappt en vindfläkt rör sig; hit når ej bullret, rasslet, sorlet från den lifliga, verksamma staden; här hvila dennas afsomnade, en gång framstående män i ostörd ro, sida vid gBida med medelmåttorna, hvardagsmenniskorna, hos hvilka helt visst ej en. tanke hägrat om hvad Malmö en dag kunde blifva, blott den sedan fordom inneboende, men domnade kraften väcktes till lif. Här slumrar det Malmö som gått, i dubbel mening; ty nya grafplatser säljas nu mera ej på denna kyrkogård, utan det är endast de många familjegrafvarne, som då och då öppnas för att mottaga ännu felande länkar i slägtkedjan der nere. Kyrkogård och grafvar äro utmärkt väl vårdade, och många prydliga monument bevara åt efterverlden minnet af mer och mindre kända namn. Jag gick länge omkring bland grafvarne för att söka upp en gammal väns lägerstad, som jag tog för gifvet skulle vara på något sätt kännetecknad; men fåfängt. Slutligen lyckades jag med biträde af andre, med platsen förtrogna, att i vestra raden finna Oskar Anderssons graf. Det var den tredje i ordningen, från kanalen räknadt. Ej ett kors, ej en vård angifver hvem som hvilar här; eger månne icke Oskar Andersson ännu nog många vänner och f. d. suvjetter i lifvet, för att en enkel minnessten på hans graf skulle kunna åstadkommas? Ett upprop till insamling af bidrag för ändamålet skulle helt visst vinna anklang och deltagande. Gripe blott någon af hans äldre vänner saken an och de yngre skola, det vågar jag hoppas, ej dröja att gifva sin skärf. Den summa, som erfordras, är ej betydlig: från hr Grönvalls stenhuggeri i Malmö levereras smakfulla vårdar till. moderat pris. Bland sådana, som derifrån utgått, lade jag på kyrkogården märke till en öfver den år 1869 afl. rektor Fr. Em. Borg. Vården, af grå sandsten, bär vittne om mer än vanlig konstskicklighet i utförandet och var försedd med den aflidnes porträttmedaljong i marmor. På denna kyrkogård hvila ock i en gemensam graf de tre läkare, som under kolera-åren 1850 och 53 i Malmö bortrycktes af farsoten. Staden har hedrat deras minne med en på grafven rest, hög obelisk af granit. En annan vård bland de många, som man ej gerna går förbi utan att stanna, för den vackra symbolikens skull, framställer en granitklippa, på hvars spets ligger ett ankare med a baten klo och afsliten tross. En marmortafla i form af ett råsegel, på klippans framsida, förtäljer oss namnet på den hafvets son, som för evigt ankrat härunder. Jag nämde här ofvan kolerafarsoten. Det torde ännu vara i friskt minne med hvilken