Dagens Nyheter – 14 juli 1874, sida 2

fuvnit sig föranlåten att läsa det skrifna. Derefter hade han till en början tvekat huru han, i sin husbondes frånvaro skulle göra; men som han visste hvilket värde baronen satte på Erceldoune och med afseende derpå var öfvertygad om, att han ingenting riskerade genom att tillmötesgå brefskrifvarens önskan, hade han beslutit sig för att på aftonen afsända en gosse med ett par ridhästar till den utsatta platsen samt att dessutom, då djuren naturligtvis i någon mån komme att tröttas genom den långa vägen, under natten hålla ett par andra friska hästar i beredskap vid grindarne till Ferratino, för den händelse att Erceldoune skulle komma att färdas åt det hållet, hvilket han ansåg sannolikt, (eftersom alla, som ämnade sig till stora landsvägen vid kusten, måste passera förbi nämnda ställe. Hans händer darrade af glädje, när han läste denna skrift. Så var då ett väsentligt vilkor för flykten uppfyldt; och som han var beredd på att, om så behöfdes, offra sitt lif för att undanrödja alla hinder för hennes räddning, började han redan hysa ett svagt hopp om att allt skulle gå väl. Han hade icke mycket guld i sin ego; mer han gaf den raske savoyarden dubbelt så mycket, som han lofvat honom. Slagen af häpnad, stirrade ynglingen på de tjugu blanka guldmynten i na hand. Under en lång stund kom han sig icke före med att