Dagens Nyheter – 14 juli 1874, sida 2

arbetets hem, till det gamla slottet, som med alla sina historiska minnen nu ej är annnt än ett straffängelse och ett, som just icke haft det bästa rykte om sig, hvad de olycklige invånarnes uppförande beträffar. Här synes i långliga tider ha funnits en vald samling af riktiga praktexemplar, sådana, som man i dagligt tal skulle vilja kalla oförbätterliga. Om de senare: tilldragelserna inom detta fängelse behöfver jag ej påminna; men deremot torde många ej komma ihåg, att en fånge här för längre tid tillbaka tog lifvet af sjelfva kommendanten på platsen. Mördaren arkebuserades inne på borggården, i närvaro af de andra fångarna. Jag uppehöll mig en stund i vakten, i förväntan att få bese fängelset. Vaktrummet liknade en arsenal: gevär, sablar, laddade revolvrar och huggare, deraf ett slags kombineradt skjutoch huggvapen: från fästet utlöpte tätt intill klingan två omkring sex tum långa pipor. Utrustningen i detta rum gjorde just icke något behagligt intryck, då man tänkte på hvilka mandater af fångarna framkallat alla dessa försigtighetsmått. Här erhölls vidare den underrättelsen, att man icke får bese arbetssalarna medan fångarna äro der sysselsatta, derför att. det ju möjligen skulle kunna hända något; det vill med andra ord säga, att det skulle kunna hända, att en fånge, som ville fortsätta sitt straffarbete på annan ort, fölle på den idn att experimentera med en besökande främling i stället för med någon af bevakningen. Jag prisade vederbörandes kännedom om sitt folks nyckfulla sinnelag och vi begåfvo oss in i fängelset. På nedra botten i hufvudbyggnaden är ett rum, märkligt derför att Bothwell, Maria Stuarts tredje gemål, der en tid satt fången. Nu är det ett vanligt logement och inrymmer om nätterna ett mindre antal helt vanliga fångar. De olycklige ligga på britsar, två och två i bredd och öfver hvarandra. Med hänsyn till snygghet och ordning kunna dessa logement mäta sig med mången knektkasern; men det lär stundom vara förenadt med ganska mycken svårighet att hos fångarne inpränta de regler, som härutinnan skola följas. I logementen, såväl som ute på borggården, hade jag tillfälle att se några exemplar af invånarne på platsen. Då vi inträdde i de förra gjorde innevarande fångar ögonblickligen ställning, med ryggen mot närmaste brits, och blickade oss stadigt i ögonen. Reglementet bjuder så. På den sida af borggården der den af fångarna antända byggnaden står, håller man nu på att uppföra nattceller, hvadan de förderfliga 1o.ementens tid snart torde vara förbi. I mellersta längan, midt emot hufvudbyggnaden, har man redan inredt en mängd sådana celler, ej mindre än tre våningar. Denna del af fängelset öfverträffade, som man kan tänka sig, vida logementen med hänsyn till snygghet och kunde derutinnan mäta sig med våra cellfängelser, ehuru inredningen icke var så dyrbar och prydlig som i dessa fångpalats. I hvarje cell fanns ett litet bokförråd, som i allmänhet bar spår af flitigt begagnande. I en af öfra cellerna i tredje våningen fråpperades jag att finna ett par engelska romaner, ett par dito grammatikor och under britsen ett större förråd af diverse böcker. På sängstolpen vid hufvudet hängde en virkad påse, till hälften fylld med hveteskorpor. En psalmbok i svart band med guldsnitt gaf mig ytterligare anledning att antaga, det innehafvaren af denna cell icke var någon vanlig fånge. Jag gick ut och läste på den lilla taflan, som sitter utanför, på sidan om hvarje celldörr. Der stod: N:o 116. N. N. Förfalskning. 6 år. Ankom 3, 72. På min fråga om denna fånges uppförande fick jag ett svar, som förvånade mig; men man tillade, att han nu bättrade sig och ater hade det bra, såsom förman för drefplockarne. För öfrigt erbjöd fängelset ingenting anmärkningsvärdt. Efter senaste eldsvådan är trätrådfabriken förlagd i en byggnad utom slottet, och skulle det roa vederbörande att än en gång tända på, motas blott hela sällskapet, genom en mellan den förra och det senare löpande gång, tillbaka i sina logement. Med en viss lättnad lemnar man trettonde Eriks gamla borg, med dess minnen och dess dystra verklighet. Man passerar under vägen derifrån än ett fängelse, cellfängelset, der, bland andre, en stackars till åren kommen f. d. tjensteman f. n. sitter och begrundar lyckans vexlingar. Det är spelpassionens förbannelse, som gjort honom brottslig och fört honom hi. Vi fortsätta promenaden och befinna oss snart 3 dan vaplra alattanarlklan an Aamlane una