Dagens Nyheter – 10 juli 1874, sida 2

SVE TR — Hör mig, fader, inföll Erceldoune icke utan en viss ifver. Jag behöfver Gudilof icke mottaga allmosor hvarken af prester eller lekmän; men om ni vill ingå ett aftal, fördelaktigt för båda parterna, så har jag ett sådant att föreslå. De vördade fädren i klostret äro väl inga sportsmän, kan jag tro; jag återigen har mycken öfning både uti att jaga och fiska. Här ibland vassen finnes en stor myckenhet sjöfåglar af flerahanda slag, som äta upp minst hälften af all fisk i sjön. Åtskilliga af dessa fåglar äro ganska välsmakliga, om de tilltagas rätt, och jag tycker att ni, käre fäder, lika gerna kunna äta upp fåglarne som tillåta dem att lefva på er fisk. Jag åtager mig att skjuta, snart sagdt, så många ni behagar; och bvad era fiskar beträffar, skall det gå som en dans för mig att fånga tusentals i mina nät. Låt mig arbeta åt er; jag begär ingen annan betalning än busrum för mig och min hund. Som ni hör är det all anledning antaga, att klosterpersonalen ingenting skall förlora på att vara välvillig mot mig. Munken var en godmodig, äldre man, något enfaldig, men hygglig på samma gång, en fattig ordensbroder, som fullgjorde en tjenares vanliga åligganden. Han var klostrets portvakt och vedhuggare, men ej nog härmed — det ålåg honom äfven att fiska och bära vatten åt sina förnämligare kamrater. Hans ögon Jyste begärligt vid