Dagens Nyheter – 4 juli 1874, sida 2

Hon vände sig om och såg på honom, under det att han omsorgsfullt låste dörren efter sig och med den väldiga nyckeln i sin hand nalkades henne. Solens strålar föllo just då på hennes anlete; hon hade ännu på sig samma maskeraddrägt, som hon burit då hon arresterades; diamanter blixtrade från den mörkröda klädningen; medan hon varit försjunken i sina tankar, hade hon strukit tillbaka sina rika, med juveler och blommor prydda lockar samt derigenom fullkomligt blottat den skönt bildade, marmorhvita pannan. Också var hon, när hon med en kejsarinnas hållning mötte prelaten, trots sin blekhet vackrare, ståtligare, mera intagande än någonsin. Villaflor, hvilken tagit på sig en gäckande min, stannade plötsligt, slagen af öfverraskning, genomträngd af beundran. Han hade sett henne i Paris, i Spanien, i Wien; men aldrig hade han funnit hennes skönhet så förtrollande. Han var kommen för att anställa förhör med en fånge, och i stället mötte honom en drottning med stolt och tyst förakt. Fastän han hade mycket lätt för att uttrycka sig, fastän han icke utan skäl omtalades såsom en särdeles skicklig diplomat och en fin hofman, kunde han dock nu för ögonblicket icke finna några. ord. Vid hennes anblick hade han tappat: koncepterna. Hon log, under det hon betraktade honom,