Dagens Nyheter – 4 juli 1874, sida 2

genom; men sedan dess vetes det icke att förtälja om något kungabesök. Ej under således att både småländningar och Blekingsbor här stämt möte i dag; men som bättre var; tycktes sämja eller åtminstone endrägt för tillfället råda bland de församlade, hvadan vi icke blefvo utsatta för någon bombardering, såsom fallet var med ett annat tåg helt nyligen. Såväl här som vid andra stationer, der uppehåll gjordes, samtalade h. m:t vänligt med menige man, som var öfvermåttan förtjust och hurrade till gengäld. Men vi måste skynda. På andra sidan Ryds station träffar banan, Hörnshultefjärden, den ostligaste af sjön Åsens tre stora vikar. Nämda sjö ligger 460 fot öfver hafvet. Sedermera träffar och följer hon den mellersta af nämda vikar och framkommer så till Ålshults station. Anblicken af sjön erbjuder en behaglig omvexling i dessa nu senast genomfarna trakter, hvilka, liksom de följande, ej kunna skryta med några storartade scenerier. Det är karg Smålandsnatur, delvis jemn, delvis kuperad. Sedan man på andra sidan Ålshult passerat genom ei temligen jemn trakt, alltjemt skogbevuxen, nalkas man sjön Åmens sydvestra sida och inkommerpå en lång landtunga och derifrån på den långa och smala ön Ulföås. Derifrån går banan på en bank i sjön, och sedan man lemnat denna, signaleras strax Ulfö station, derifrån banan fortgår i norr, större delen af vägen efter sjöns stränder och genom kuperad mark. Nästa station är Tornö, som ligger nära en vik af sjön Åmen. Nu drager man sig snart åt -nordvest, passerar landsvägen från Skatelöf till Stenbohullt, tänker på Christine Nilsson, nära hvars fädernebygd man befinner sig, och rusar förbi Hölmö anhalt-station, hvarifrån och fram till Vislanda endast skogstrakter, utan något tilldragande för ögat, genomfaras. Andtligen ljuder pipan för Vislanda, som jag än en gång helsar välkommet för att få pusta ut efter denna hetsjagt. I stationshuset voro förfriskningar framsatta (liksom förut vid Ryd) och vederbörande läto sig väl smaka. Klockan var nu omkring 7 på qvällen. Ett kungligt extratåg stod här och väntade, och sedan majestätets vagnar öfverflyttats från vårt till detta, sedan de pr telegraf meddelade ordensdekorationerna utdelats och sedan afsked tagits på alla håll och kanter, satte sig majestätet upp och det bar af till Mullsjö. Afven vid Vislanda var en betydande folkmassa samlad. Strax derpå foro karlshamnarne hem till sitt land igen; för min del stannade jag qvar för att skrifva och sända till D. N. ett telegram. (Jag tror jag glömde säga, att hrr stadsfullmäktige voro de enda stadsbor, som åtföljde festtåget; de hade förbehållit sig detta nöje lika väl som middagen.)