Dagens Nyheter – 4 juli 1874, sida 2

stationen fäste jag mig också vid ett hus, midt för hvilket ett stort O på hvit botten var anbragt, jemte andra dekorationer, och utanför stationen hörde jag två Asarumsflickor vexla följande fråga och svar: — Hvad är det för ett hvitt skynke, som borgmästaren hängt ut med B på? Ah, B skall väl betyda borgmästaren, för det är hans hus! Men innan vi gå till stationen, får jag lof att göra ett uppehåll för att i största korthet omtala hur kungen tillbragte sin tid sedan vi skildes åt i Sölvesborg. Efter 23; timmars resa genom en trakt, som jag antäger att h. m:t, med sitt för allt skönt öppna sinne, beundrade, anlände högstdensamme lyckligt och väl kl. 10 i går afton till Karlshamn och konsul Meyersståtliga hem,der h. m:t var gäst under sitt besök i staden. H. m:ts framkomst illustrerades dels med fyrverkeri vid konsul Hellerströms förtjusande villa Rosenborg, dels med illumination i den del af staden (den norra), som h. mt hade att passera. Dessutom var vid norra porten uppförd en mycket ståtlig triumfbåge. I dag kl. 9—10 f. m. gafs cour, men om lrr stadsfullmäktige äfven derifrån lyckades utestänga i deras tanke obehörige, vet jag icke. Derefter företog h. m:t en utfärd i vagn till den herrliga Asarumsdalen, Strömmens spinneri besågs och ett kort besök aflades på konsul Holgrtröms villa. H. m:t for vidare till hamnenoch helsades naturligtvis med salut och råmanning af skeppsgossebriggarne. Efter att ha åkt hem och gjort toalett, begaf sig h. m:t derpå till den ofvan omtalade frukosten. Karlshamns station är belägen vester om staden och Mieån, i kanten af ekparken kring utvärdshuset Bellevue. Läget är synnerligen täckt. Inkömnien på stationen, öfverraskades jag på det angenämaste af att midtemot perronger, på andra sidan jernvägsspåren, se framför mig en lefvande blomsterrabatt. På backsluttningen invid banan var nemligen uppförd en lång läktare med flera rader bänkar, och der hade snart sagdt Karlshamns hela damverld tagit plats. Ungdom, fägring och behag; smakfulla och dyrbara toaletter. Dernztia änordning var synnerligen lyckad och den bästa dekorationen bland alla. Utom och inom stationen hade för öfrigt skockat sig betydande massor af allmoge och bela taflan erbjöd en verkligt festlig anblick. Sjelfva stationshuset var naturligtvis i högtidsskrud, liksom ock festtågets lokomotiv. Det led mot !33 och man afvaktade med spänd väntan hvad som komma skulle. Ändtligen visade sig under musik h. m:ts resliga figur midt på perrongen, omgifven af sitt ressällskap samt stadens och ortens framstående män m. fl. Två svarta punkter i h. m:ts närmaste omgifning befunnos vid närmare åseende vara den medelmåttige biskop Flensburg med sin store adjutant, konsistorienotarien Westdahl. Trafikchefen, som här föreställde riksmarskalken, äskade ljud med sin näsduk, hvarpå musiken tystnade och h. m:t, ined en röst, som hördes vida, höll följande invigningstal: I det jag härmed förklarar Karlshamns—Vislanda jernväg på denna dag invigd och högtidligen öppnad för allmän trafik, uttalar jag mitt varma erkännande af det offer, som, utan något bidrag från statens sida, bragt till stånd ett företag, som skall sammanbinda tvenne provinser; och uttalar jag mina välönskningar såväl öfver denna bana, som de provinser den sammanbinder. Vare nu Karlshamns—Vislanda jernväg öppnad! FPesttåget gled nu sakta in på perrongen. En öppen, med något slags fint blått tyg klädd samt på öfligt sätt dekorerad vagn var, jemte en 1:sta klass vagn, afsedd för konungen, som nu tog plats i den förra för att få beundra de herrliga taflor, som i Asarumdalen komme att upprullas för de resandes blickar. Öfriga följde skyndsammast det höga exemplet och vi gledo långsamt ut från stationen under iubel, viftningar och hurrarop af de tusentals åskådarne. De tjusande utsigterna på båda sidor om banan — ÅAsarumsdalen vidtager genast — fängslade snart helt och hållet uppmärksamheten; men man måste vara målare eller skald och icke en knagglig prosaist för att på ett dem värdigt sätt kunna teckna dessa taflor. Hvarje beskrifning, om icke gjord med mästarehand, kan icke gifva ett begrepp om verkligheten: man må komma ihåg, att Asarumsdalen är en af de vackraste trakterna i det sköna Blekinge. Vi passera i början på längre och kortare afstånd en mängd täcka villor; unga damer posta som hedersvakter och göra les honneurs för det förbigående tåget. Banan löper fram i Asarumsdalen till dess hon vid Gungvala ingår i en 230 fot lång tunnel, hvarefter man inkommer i den för sin Karlshamnslax kända Mörrumsåns pittoreska dalgång, som hon sedan följer, först till stationen Svängsta, derifrån till Hörnäs och så till Hofmansbygd, 2,0 mil från Karlshamn, samt ett stycke på andra sidan sistnämda station. Efter att derpå ha genomfarit en föga pittoresk skogstrakt och passerat småländska gränsen, framkommer man snart till Ryds station, belägen i Almundryds socken och med kyrkan i närheten. Vid de stationer, vi hittills passerat, hade stora folkmassor varit samlade; men Ryd öfverrräffade dem alla härutinnan. Man hade här uppfört en stor och smakfull äreport, med Blekings vapen å ena, Smålands å den andra sidan. Men jemväl en annan öfverraskning väntade här majestätet: den åldrige kyrkoherden Limnell i Urshult (moderförsamling till Almundsryd) hade nemligen infunnit sig på perrongen och helsade h. m:t i ett kärnfullt tal välkommen till den minnesrika bygden. H. m:t besvarade talet och lade kyrkoherden på sinnet att framföra orden till. sina församlingsbor I förbigående må nämnas, att det är länge sedan någon konung visade sig i denna bygd. Man vet med säkerhet, att Erik den 14:de