Dagens Nyheter – 27 juni 1874, sida 2

RR I mar passeras trettionio tunnelar, till hvilkas sammanlagda genomfart åtgå nära femtio minuter. Emellan dessa stenhvalf synas ofantliga höjder och bråddjup, slingrande dalgångar och otillgängliga klyftor. Men bergens Tophar visa hvarken sten eller snö. Frodiga löfskogar och yppig gräsvall på höjd som i dal. Florens ligger djupt liksom Bologna, men har dessa grönklädda berg, såsom en cirkel rundt omkring och i närhöten af sig. På deras sluttningar ha florentinarne planterat så mycket vin och anlagt så många villor, att man af en färd utomkring staden kan bli både berusad och förvillad. Allt hvad botanik och växtlighet heter står i flor i Florens. Flora har der slagit ner sina bopålar. Florens är blommornas stad. Går man på en teater, eller en konsertsal, genast . är en vacker flicka till hands och sätter en liten vacker blomma i knapphålet på en. Dagen. i ända står längs hela gatorna, invid palatser nas väggar, blomsterbord vid blomsterbord, öfverlastade med de skönaste buketter. Priset på dessa Floras barn, der och hos oss, förhåller sig som 10-öret till kronan. En krona är en god förespråkare hos det täcka könet. Jag skulle således för en krona, utbytt mot tio buketter, kunna göra tio af Stockholms vackra damer mig bevågna, men som tio buketter väl vore det högsta antal jag, med en snabb och varsam behandling skulle kunna föra hem och Stockholm har: många hundra skönheter, så skulle jag vid utdelningen stanna i stor förlägenhet. Jag får således behålla min krona och lefva utan bevågenhet; så framt icke min goda afsigt kan förskaffa mig någon sådan. Florens folkmängd är ungefär som Stockholms. Florens är, i förhållande till de öfriga italienska städerna, icke så mycket en kyrkornas, men desto mer en konsternas stad. Palazzo Vecchio och Palazzo Pitti dragas med hvarandra om väldet och innehålla tillsammans fyratio större och mindre salar, öfverfyllda af dyrbara målningar och konst-: arbeten i marmor och metall. Det sägs att. Florens samlingar i dessa båda museer skola. vara bland de förnämsta i verlden. Derjemte äro museernas arkader eller portiker garnerade med kolosssla statyer af: en Leonardo da Vinci, Michel Angelo, Dante, Petrarca, Benvenuto Cellini, Galileo Galilei, Pisano, Macchiavelli och Boccaccio,jemte mångdubbelt flera af landets stora män, och sist, eller rättare först, det i ögonen fallande mästerverket: sabinska qvinnornas bortröfvande (utfördt i marmor af Giovanni) och Perseus med Medusahufvudet (i brons af Benvenuto Cellini). Mediceiska hufvudeni marmor och brons sticka fram öfverallt i palatsernas nischer och öfver deras ingångar, hvaraf det vill synas som staden hade denna dynastis tillvaro att tacka för mycket, både i rikedom och smak. En annan lycklig omständighet har varit, att verldens, så att säga, förnämsta konstnärer äro födda i Florens och hafva, hvar i sin mån, rikligen bidragit att förherrliga och smycka sin födelseort. Staden, som ligger på båda sidor om den stora och grumliga, men ofta vattenfattiga Arno-floden, förbindes med sex bryggor och är således, i det hänseendet, mycket rikare än Stockholm. Då floden är så grund, att man ofta kan vada och någon gång gå torrskodd öfver densamma — och detta är det enda vattendrag Florens har — så äro dess affärer inskränkta till minut eller detalj, men dessa deremot så uppdrifna, att endåst Paris och Wien ha någonting dermed jemförligt. Butikerna äro stora och eleganta, lagren dyrbara och väl ordnade. Man kan icke gerna bada sig i Arnos smutsgråa flöde, men desto mer i de gnistrande och stora juveler, hvilka i tusental blixtra från guldsmedsbutikernas fönster. Hvad hufvuddraget hos befolknin-. gen i Italien i allmänhet än må vara, icke är det flit; qvinnorna spinna sällan, men silkesmaskarne desto mer; sidentygerna äro vackra, goda och billiga. Billiga! Ja, om man har courage att pruta. Hvilka barn i att hugga till och hvilka hårdhändta bestar i att jemka med sig hafva icke våra vestgötar eller knallar i alla tider varit gent emot den mest enfaldiga italienska handelsexpedit. Butikföreståndarne se också icke hälften så förbluffade ut, när man bjuder dem en tredjedel, som när de erbjudas två tredjedelar af det pris de begärt för sin vara. Höfliga och försedda med Jobs tålamod äro de emellertid öfverallt. Hvad jag nu rörande handel i minut yttrat gäller för hela Italien. Florens befolkning, liksom andra stora städers, roar sig gerna och försättes vid ganska måttliga prestationer i det gladaste lynne. Florens har många teatrar, bland hvilka la Pergola, rymmande två tusen personer, i mitt tycke är den förnämsta, emedan den blott bjuder på operor och balletter. I salongen föres emellertid under pågående akt ett förfärligt oväsen; hvarje artist har sina beundrare och vedersakare, der som hos oss; men sättet att gifva sitt tycke tillkänna är högst olika. Jag såg en gång på denna scen TI Puritani uppföras. Enligt mitt och månvas tycke voro såväl de vokala som instrumentala ressurserna förträffliga, men en del af publiken tyckte väl annorlunda. Claquen på sitt, hvisslarne på sitt och bravoroparne på sitt håll öfverröstade ofta både sången