Dagens Nyheter – 26 juni 1874, sida 2

Från teaterverlden i Paris. Af en nyligen offentliggjord statistik har man funnit, skrifver en korrespondent till en utländsk tidning, att i Paris för ögonblicket finnas 56 teatrar, som spela hvarje afton, forutom 280 cafes-chantants och öfver 500 danslokaler. Alla dessa olika lokaler, som hvarje afton öppnas till publikens förströelse, äro ständigt fyllda af besökande, som vilja roa sig. Ingen teater har under förra året gjort så utmärkta affärer som den lilla, förr temligen förbisedda boulevard-teatern Folies dramatiques, som har kunnat gifva Lecoqs La fille de Mme Angot 411 gånger. Nu börjar dock ändtligen hela den Angotska familjen försvinna; det är nemlien icke blott madames dotter, som roat puliken samtidigt på två teatrar, utan vi hafva också haft en Mme Angots son och Mme Angots familj, hvilka på ett mycket roligt sätt parodierat hufvudpjesens text och musik. I det nyligen bildade sällskapet för upprättande af en moralisk teater har Paul Föval hållit ett föredrag, hvari han också omnämde den lycka Mme Angots dotter gjort såsom ett tecken till en renare smak o8 publiken. En annan kassapjes har i vinter varit och ; är fortfarande Orphåe aux enfers, som uppföres på Gaiet6 med bländande prakt och i fullkomligt omarbetadt skick. Jag vill icke försöka en skildring af den ögonfägnad, som qväll på qväll drager folk till: den under Öffenbachs ledning stående teatern. I operetten uppträda öfver åtta hundra personer och — hvilket utöfvar en stor dragningskraft — Offenbach har förstått att samla ett par hundra skönheter till sina ballettef; på de öfriga scenerna i Paris brukar ballett-personalen annars icke utmärka sig genom sin skönhet och Oftenbach har derför väl vetat hväd han gjorde, då han på sin gcen samlade denna ballett-kår utan like. Publikens jubel är också oändligt, och isynnerhet är en ballett af flugor, i alla färger och alla storlekar, föremål för allmän hänförelse. Det skulle möta stora svårigheter att beskrifva de i detta feeri förekommande kostymerna, så mycket hellre som de för de flesta egentligen bestå i frånvaron af kostym och blott tjena till att visa, till hvilken grad de parisiska aktriserna kunna våga visa sig för publiken utan hvad man vanligen kallar nödvändiga klädespersedlar. Den Stora operan är inhyrd i Salle Ventadour, der hon spelar omvexlande med italienarne, hvilkas impressario Strakosch uppbär en ansenlig hyra deraf. Det följer af sig sjelf att denna scen är för trång för de dekorationer: Stora operan begagnar, och man har derför måst låta sig nöja med en mycket liten repertoar (Don Juan, Faust, Hamlet och Wilhelm Tell). Fröker Devrients och fru Gueynard äro också röster af första rang, men det har icke varit möjligt att fästa fru Carvallo vid öperan; hon stannar vid Opåra comidue, der hon trots sina femtio år rycker publiken med sig hvarje gång hon sjunger, hvilket för öfrigt icke är ofta. Någon ny opera är icke uppsatt i vinter; italienarne hafva åter upptagit Rossinis Semiramide, som dock icke gjorde någon synnerlig lycka, ehuru primadonnad Anna de Belocca sjöng vackert. Musiken föll icke i puinarnes smak. Man hoppas att till nyåret unna öppna dei nya operan och arbetar för öfrigt på dekorationerna, hvilka skola lifva af en utomordentlig storlek, på gobilinerna, som skola pryda foyern, och på sjelfva salöngens utstyrsel. Parisarne äro fullt berättigade att vänta sig något utmärkt af en byggnad, ;somå Kostat 60 millioner frank. På Theåtre Fråncais har man i vinter haft två kassapjeser; först Jules Sandeaus. och Emile Augiers fosterländska dram Jean de Thomeray (i hvilken pjes en cocotte för första gången framställes på Frankrikes förnämsta scen) och derpå Octave Feuillets -dram. Ee Sphinxe.: . Denna pjes har sedan början af februari gifvits fyra gånger i vVeckan, och det är sådant rif efter biljetter, att man måste köpa flera dagar förut. Publiken talar ständigt om denha redan gamla nyhet och kritikerna hafva ännu icke sagt sitt sista ord. Pjesen, som är en bearbetning af samma författares roman Julie de Trecoeur, är Taycketsvag både med hänsyn till-karaktersteckning och handling, derom ärö -älla ense. Hvad är det då, som drager hela Pas ris och alla: resande till Theåtre Francais yrä! gånger i. veckan? Det är fröken Cro