Dagens Nyheter – 26 juni 1874, sida 2

-— JUU -— henne, skulle han ej kunnat lägga sina .ord bättre; ty hennes ömmaste strängar anslogos af dessa ord. . Hennes kinder, nyss så varma, bleknade. Samma sorgsenhet, som en .stund förut afmålat sig i hennes ansigte, visade sig der åter. Hon hyste medlidande med honom; och hon högäktade honom derjemte. Hon skulle så gerna ha velat utplåna hans kärlek till henne och dymedelst rädda honom från hvarje lidande för hennes skull — om hon blott kunnat det, Men hon var alltför stolt till att vilja erkänna, det hennes hjerta möjligen gömde en annan känsla för honom än detta medlidande. — Jag vill icke låtsa missförstå er, yttrade hon. Om jag så gjorde, skulle jag härma dessa gvinliga narrar, som tro att de göra sig råra genom att spela en roll, som är onaturlig. Ni tycks antyda att ni vill göra hvad jag bedt er om för. min skull; jag vågar hoppas att ni skall göra det hufvudsakligen för rättvisans skull. Ni lofvade. mig en gång, att inga sådana fyttranden, . som vissa bland dem pi nu låtit undfalla er, skulle förekomma oss emellan, och jag sade er vid samma tillfälle, att om ni bröte ert löfte, skulle vi icke vidare träffas... Han blickade på henne helt brydd och förvirrad. Det tycktes honom att hon lekte alltför hänsynslöst med hans känslor. — Detta löfte måste jag således bryta. Det