Dagens Nyheter – 20 april 1874, sida 2

hafva vi militära afsigter för ögonen, i embetsmannaklassen möta vi öfverallt armån, och när det är fråga om undervispingsväsendet, uppställes militärstaten såsom ett ideal för nationen. På detta sätt blir allt samhällsskick genomträngdt af militäriska tankar och syften. Härtill kommer att vi i Tyskland befinna oss få god väg till ett tillstånd, som mycket liknar czesarismen i Ryssland. Vi hafva ju redan en imperator å ministertaburetten. (Stor munterhet.) i hafva nu här i landet en fijffattning, s beskaffad att det bredvid den enda tonan gifvande mannen icke finnes någon ansvari minister; men det finnes i det hela tagfet icke mera i Tyskland någon minister, u blott verkliga geheimeråd med titel af exödls lenser. Under sådana förhållanden kan jlag icke besluta mig till att göra arnmicväsendiet till en uteslutande egendom för regeringlen. Sjelfva den krigsstyrka, som regeringen gär, finner jag icke för stor. Helt an är förhållandet i afseende på frågan om tjenstetiden, — Jag kan dessutom ok be vilja den begärda fredsstyrkan af 401659 man, emedan situationen ingalunda är sillhotande som man sagt. När vi åter få krig, skall orbakeii vara att vi sjelfva vilja hafva det. Deputera den Bennigsen har häntydt på striden med kyrkan och sagt att den är oss påtvungen af den romerska kurian och de tyska biskoparne. Men hvem ef .os8 har någonsin bestridt rättsgiltigheten af de afslutade traktaterna?. den nuvarande striden har största anledningen kommit från motsatta.sidan, och jag känner mig synnerligen uppfordrad att framhålla detta. Efter ett svaromål af finansministern Camphausen tog fältmarskalk Moltke till ordet på följande sätt: Man bar upprepade gånger anfört mina förut yttrade ord i riksdagen; jag står ännu på samma ståndpunkt: och tror fullt och fast att ett-btarkt Tyskland är den bästa borgen för freden i Europa, men märken väl, ett starkt Tyskland. Så länge vi af eh grannåtat dagligen hotas! i tal och skrift med ett hämd krig, må vil ej glömma. att endast.svärdet är den afgörande -makten, och att en förminskning:i våra rustningar betyder krig; som -vi dock! vilja -undslippa och söm vi ock, såsom vi! hoppas, skola. undslippa genom den franska regeringens klokhet; I det krig, hvarmed -Franokrike: öfverraskade oss, hafva vi ej missbrukat vår styrka. Det ;stod i vår makt att-föra-R-!; -millioner menniskor en oför. tjent hungersdöd till mötes; ingen kunde! hindra oss att fortsätta Paris belägring ännu 8—14 dagar; den dervarande regeringen var: tvungen-att -gå in på allt. Viläto oxs emelTerfid höjas med ått återfordra det land, som en orolig granne frånröfvåt oss på-en tid, då Tyskland vår Svagt. Det är icke värdtt att tala om:krigskostnaderna, ty:inga millij sarder-äro i stånd att läka de sår, som. etit Jättsinnigt påbörjadt krig har tillskyndat-det offentliga lifvet och-familjen. När en tygk folkstam i: de-eröfrade-länderna under lofppet af 200 år -kunnatså. fullständigt mista .sinnationalitet, -att.-dem-trots välvillig olch rättvis--behandling sträfvar emot att u ) gas i Tyskland, vilja vi låta våra landsinän på andra sidan Vogeserna få 200 års) tid att åter försona sig med Tyskland. anstår osg att visa. verlden, att vi en procent af befolkningen sefter sån! äldre folkräkning, -.Vi:få icke räknaipå vår mnumeriska öfverlägsenhet, vi måste Fä Vår tillit till larmöens förträfflighet; ochl denna står i närmaste -sammenhang med tjenstetidens långvarighet. -.Det.franska infanteriet hålles 3 till 3!7; år under vaper; vf hoppas kunna åvägabringa stt godt infafoteri på kortare tid och grunda detta hopp) på vårt folks förträffliga anlag, dess bättre) skolbildning, påsvårasofficerares.och underdifficerares outtröttliga verksamhet. Huru Ifngt man kan gå med-afseende spå tjenstdtidens inskränkning -är. en rent-teknisk fråga; våra militärauktoriteter äro af den mepningen, att de redan gått under det tillåtnd minimum. Hr Bennigsens ändringsförslag erkänner att militärstetens fordran sär berättigad; men han beviljar den blott för en Ibestämd tid. Det är svårt för mig att öfvertyga mig om att rikets förnämsta och vigtigaste institution, hären, skall vara ett prowisorium ; jag har trott att den måste enom lag fastställas såsom dföränderlig. gar stiftas ju icke för evig tidi Om under ;årens lopp de politiska förhållandena skulle ändra sig, är det jujmöjligt att ändra lågen med samtycke ar alla tre lagstiftningsfaktorerna; Men: jag ken på intet sätt .förstå, att armens styrka och framtida bestånd kunna bero blott af den ena lagstiftningsfaktorens bifall. Emellertid ,vill jag rösta för detta förslag, emedan jag tror-att öm 7år en fosterländsk församling af riksdagsmän ej skall förkasta ! hvad vi i dag erkänt vara nödvändigt för rikets bestånd, och emedan jag antager att detta förslag skall medföra lagens antagande. af en majoritet, som motsvarar landets yttre anseende och denna församlings värdighet.