Dagens Nyheter – 20 april 1874, sida 2

bittert, för att nu genom många ord onödigtvis återkallas i minnet. y Ferdinand utsträckte sin hand och lät de darrande, fingrarne för .en stund. hvila på sin hustrus hjessa, Det-var ett uttryck af ömhet — måhända ville. han sålunda. antyda att han gaf henne sin välsignelse. — Fader, vill ni icke.nu läsa en bön? frågade Lucilla. i en ton af innerligt. deltagande. i Y —— Jag vill läsa allt hvad du önskar, svarade han, — Nej, nej, icke för satt göra mig till viljes, utan för of ;egen.sskullt Gud sär -god — äfven mot dem som: vända sig: till Honom i elfte timmen. Hans..nåd är oändlig. De stannade hos honom, hela dagen; och Lucilla . .uppläste då och. då för syndaren trösterika stycken ur evangelierna. Han syntes ibland lyssna, och men märkte flera gånger. ett uttryck af tacksamhet i hans matta blick, då den fästades.pås den unga fickan. I 3 Janet fuktade gång efter annan hans:brännheta panna och de torra läpparne. Om: han fört ett ädelt Jif och om under uppfyllandet af en helig pligt, skulle icke :en större ömhet ha kunnat blishjonom bevisad i hans sista stund. Emellertid: förflötipå detta sätt den . sorgliga dagen; ioch. när :skymmingen redan -inträdt, vaknade ;Ferdinånd--plötsligt urven kort-slummerzssjamt uppgaf ett högt