Dagens Nyheter – 16 april 1874, sida 2

Bref från Göteborg. (Till Dagens Nyheter.) Det anses i vår goda stad höra till god ton att andäktigt fira söndagen och reguliert besöka gudstjensterna, och den under vanliga förhållanden så lifliga och rörliga handelsstaden erhåller i följd deraf på veckans sjunde dag en påfallande puritansk prägel. Kyrkor, kapeller och missionssalar, både inhemska och främmande, öfverfyllas med åhörare, de vackra gatorna blifva öde och folktomma som i en utdöd stad; men då gudstjensttimmen är förbi, blir det i en hast lif och rörelse — öfverallt ser man storståtliga grossör-ekipager, hederliga, välmående borgarfamiljer, smånäpna Göteborgsfröknar, som trippa åstad mot hemmet, andäktigt bärande sina prydliga psalmböcker. Högtidsdagarne är naturligtvis tilloppet till templen större än vanligt, och i enlighet med den regel, som bjuder, att man bör taga seden dit man kommer, beslöt jag att tillbringa påskdagsförmiddagen i en kyrka. Som jag redan hunnit blifva öfvermätt på den klent anrättade kost, som bestis i våra lutherska kyrkor, föresatte jag mig att uppsöka det lilla katolska kapellet, hvars pastor, hr Jursick, jag hört omtalas som en ovanligt rikt begåfvad man och som ett farligt verktygiden romerska propagandans tjenst. Och jag må helt öppet tillstå att pastor J:s föredrag syntes mig i formelt hänseende vida öfverlägset de långrandiga, tankefattiga och osammanhängande föredrag, hvarmed våra herdar i allmänhet undfägna den troende flocken, och innehållet var af så allmänt kristlig beskaffenhet, att hvilken trosbekännare som helst kunnat åhöra det utan att taga anstöt. — Enligt de underrättelser jag varit i tillfälle inhemta om pastor J. och den verksamhet han utöfvar, förstår han förträffligt att föra den kyrkas talan, hvars tjenare han är; men man lär dock icke ha synnerlig anledning befara, att katolicismen skall göra några nämnvärda pröfringar här på platsen. Ty fastän pastor J. icke blott är en godpre dikant, utan äfven en ovanligt bildad man, sällskapskarl af första ordningen, musikalisk, underhållande och angenäm i sitt sätt att vara, i följd hvaraf han är en gerna sedd gäst i vissa finare kretsar, utöfvar han dock föga eller intet inflytande på massan af befolkningen, som mera tilltalas af schartauanska och metodistiska predikanters råa vältalighet. Några nyligen inom den s. k. bättre klassen inträffade omvändelser, som väckt ett visst uppseende och i det statskyrkliga lägret lära framkallat stor förfäran, ådagalägga likväl att pastor J. ingalunda är likgiltig i fråga om att göra proselyter och innebära ett varnande gif akt! till dem det vederbör. Som ni vet har utskänkningsväsendet iGöteborg blifvit mycket lofordadt såsom något i sitt slag särdeles utmärkt och till och med ansetts så mönstergillt, att dess införande i Skotland varit på fullt allvar ifrågasatt. Kommo så hit öfver från nämda land några gentlemän, hvilka varmt nitälska för vidtagandet af kraftiga åtgärder emot den i SkotTand mer och mer öfverhandtagande dryckenskepslasten, för att på ort och ställe inhemta kännedom om huru utskänkningsväsendet härstädes är ordnadt och hvad det uträttat till superiets hämmande. Förmodligen voro dessa herrar metodister, ty det var på meto distsalen härstädes och af denna sekts anhängare de erhöllo de hufvudsakligaste upp lygningar, som kommo dem till del. Jag har skäl förmoda att meddelarne ingalunda förringade betydelsen af de anmärkningar, hvilka med fog kunna framställas emot det här gängse superiet, utan att de tvärtom målade hin håle på väggen i så bjerta färger som möjligt; säkert är att de goda skottarne vände om till sitt land igen med en mycket ofördelaktig föreställning om det här införda systemet, hvilket de i starka ordalag utdöme såsom alldeles odugligt. En engelsk skämttidning lär till och med häraf ha tagit sig anledning att göra sig lustig på svenskarnes, enkannerligen göteborgarnes, bekostnad, hvilket här naturligtvis väckt ond blod. Emellertid har en af de ledande männen i utskänkningsbolaget på engelska språket författat en utförlig skrift, som, påstås det, grundligt vederlägger främlingarnes ensidiga och skefva framställning. Jag har icke varit i tillfälle se denna bok, och den lärer icke blifva tillgänglig i bokhandeln, enär den egentligen är afsedd för engelska läsare; men jag vet att den nyligen lemnat pressen och torde den redan nu läsas och begrundas af de skotska patrioterna. Stadsfullmäktige ha beslutat att utskänkningsbolaget skall öfvertaga all utminutering af spirituösa drycker, och i detta beslut ligger ett erkännande, synes det, att utskänkningsbolagets verksamhet varit välgörande till superiets hämmande. Huruvida beslutet att bolaget skall öfvertaga utminuteringen är ett framsteg i samma riktning, förefaller mig tvifvelaktigt; ty för förbrukarne af spirituosa är det naturligtvis likgiltigt antingen de köpa den begärliga drycken hos någon köpman eller på ett af bolagets utekänk