Dagens Nyheter – 16 april 1874, sida 2

talang, satte honom i tillfälle att utsäga sina tankar på ett särdeles anslående sätt, hvadan endast en djup och innerlig öfvertygelse om hans falskhet kunde värna taderns bjerta mot honom. — Endast med den ytterligaste svårighet har jag banat mig väg till er — så omsorgsfullt var er dörr stängd för mig — för mig, er ende son, som återkommit, likasom uppstånden ur grafven, för att anropa er om förlåtelse! — Och för att plundra mig, sade Homerus Sivewright med ett hest skratt. — Hvad skulle det tjena till? Jag kom från Amerika till Liverpool för tre dagar sedan; Hvarför skulle jag stjäla ifrån er hvad som efter naturens ordning snart nog måste lagligen tillfalla mig? Jag medgifver, att jag inte handlade riktigt ärligt mot er fordem, men allt hvad jag tog var på sätt och vis min egendom — ni har sjelf erkänt, att det skulle bli mitt framdeles, om det icke var det redan; och kunde väl en gosse begripa den fina skilnaden mellan närvarande och framtida eganderätt? — Du var icke längre en gosse, när du gaf mig in morfin för att kunna sätta dig i besittning af nyckeln till mitt jernskåp, yttrade fadern. Jag skulle måhända ha förlåtit stölden, men jag svor heligt, att jag aldrig skulle förlåta dig användningen af opiatet. Och jag ämnar hålla min ed. Jag sade