Dagens Nyheter – 13 april 1874, sida 6

den kraft och verkan det kunde hafva, inlägga en protest deremot. K. m:t måtte väl också hafva något att säga i fråga om statens styrelse! — Härpå svarade hr Hedin att han, då den värde Göteborgsrepresentanten icke i något afseende vederlagt de mot förslaget gjorda anmärkningarne, icke kunde vända sig mot hvad han i sak haft att anföra. Hvad åter beträffade det sätt, hvarpå talaren framställt sina anmärkningar, så hade hr Dickson icke heller kunnat visa att det från riksdagsordningens eller den parlamentariska anständighetens synpunkt varit otillständigt. K. m:t torde väl lika litet som någon annan vara omgifven af någon ofelbarhetsgloria! Om yttrandet gjort ett sårande intryck eller ej på he Dickson vore talaren fullkomligt likgiltigt. Hr Philipson yrkade bifall till den af honom och grefve Sparre afgifna reservationen. Grefve Spa ville icke göra någon anmärkning mot det sätt hr Hedin amvändt i sitt anförande; det var en sak af den beskaffenhet, att den endast anginge hvars och ens eget samvete. — Riksdagen hade endast begärt att k. m:t skulle taga i ägande hvilka inskränkningar, som lämpligen borde ske i utlänningarnes besittningsrätt. Detta hade k. m:t också gjort, i det att konungens befallningshafvandes yttranden rörande de i länen bosatta fastighetsegande utlänningarnes sätt att sköta sina egendomar blifvit infordrade. Konungens befallningshafvande hade svarat, dels att värdet å de af utlänningar innehafda jordegendomarne endast utgjorde 1 procent och dels att utlänningarne i allmänhet sköta sina egendomar särdeles väl. Resultatet hade blifvit den föreliggande kungliga propositionen, och det vore derför obilligt, att med den skärpa, som hr Hedin användt, klandra regeringen för hvad den, på grund af erhållna upplysningar, ansett sig böra föreslå. Hr Lyttk ens vitsordade detträngande behotvet af en lagstiftning uti den förevarande frågan, isynnerhet med hänsyn till skogsvården. Det vore förunderligt, att landshöfdingeembetenas rapporter så väsentligt skilde sig från de uttalanden i samma sak, som vid flera tillfällen gjorts från folkrepresentationens sida. Enligt talarens förmenande fordrades emellertid en vida grundligare åtgärd än den k. m:t föreslagit och derför fann han sig föranlåten att yrka afslag å hela betänkandet. Samma yrkande framställde hr Magnus Jonsson, hvaremot hr Lyth ensam yrkade bifall. 4