Dagens Nyheter – 13 april 1874, sida 6

yrkade biiall. Målsmansrätt öfver hustrun och giftorätt i bo. Lagutskottet hade, såsom vi förut omnämt, afstyrkt hrr Nordenfelts och Pehr Nilssons motioner rörande detta ämne, hvaremot det med anledning af hr Philipsons motion i samma syfte föreslagit åtskilliga förändringar i 8, I och 11 kap. i Giftermålsbalken samt 4 och 6 8S i kungl. förordningen af den 18 sept. 1862. Detta utskottsutlåtande blef af båda kamrarne godkändt, i den Andra utan diskussion, men i den Första efter en längre debatt, som börjades af Hr v. Möller, hvilken förklarade att han hyste samma åsigter som reservanterne, att förslaget vore etillfredsställande. Han påpekade, att den lag af 1870, som antagits i England och som af utskottet i dess motivering anförts, visserligen medgifver hustrun rätt att råda öfver sin egendom, men stadgar ock vissa förbehåll dervid. Så måste hon enligt denna lag sjelf betala de skulder bon för enskild del gjort, och om mannen kommer i behof måste hon underhålla honom, liksom han förut underhållit henne. Några stadganden i detta fall saknades i utskottets förslag. Vidare hade hustrun enligt detsamma rätt att sälja sin egendom, något som till och med i det fria Amerika ej var henne tillåtet utan mannens-samtycke. Talaren framhöll att man vid alldagstiftning borde vara fullständig och tydlig. Men detta var ej förhållandet med närvarande förslag. Utan att ogilla principen kunde tal. likväl ej gifva sitt bifall till det af utskottet framlagda lagförslaget. Hr Caspersson framställde likaledes flera anmärkningar mot lagförslaget. En omarbetning af den nu gällande familjerätten vore ovilkorligt nödvändig, för att kunna antaga de nu föreslagna lagförändringarna. Utskottet hade-ej föresiagit någon bestämmelse med afseende på skuldsättning. Genom utskottets förslag kan det inträffa, att under vissa. förhållanden mannen kan få med sin egendom ansvara -för skulder, som hustrun gör. Vidare gaf henne förslaget rätt att förvalta sin egendom vid 15 års ålder, hvilket vore alldeles för tidigt. Detta borde hon ej få förrän hon hunnit myndig ålder. Tilll dess borde en god man. öfvertaga denna förvaltning. Utskottets förslag vore 1 sin närvarande form oantagligt och talaren yrkade derför afslag. Hr v. Gegerfelt påpekade att lagförslaget åsyftade tvenne saker: att bereda hustrun tillfälle till en mera sjelfständig verksamhet och göra henne mindre beroende af mannen, samt att skydda hennes egendom för mannens skulder. Den imvändning man gjort; att förslaget vore ofullständigt, kunde tal. ej dela. Han trodde, att ingen fråga blir obesvarad i förslaget. Angående den omständigheten, att hustrun skulle vara för ung att vid 15 år förvalta sin egendom, kunde deremot invändas, att hon ju såsom enka hade samma rätt. Talaren yrkade bifall. Hr v. Koch påpekade att förslaget betecknade ett stort framåtgående. Han invände mot hr v. Möller; att lagen af 1870 i England vore en undantagsstadga och föranleddes åf den påtryckning, som orsakades af rådande missförhållanden i de fattigare klasserna. Han instämde i hr Casperssons åsigter, men trodde, att bot för de farliga följderna af lagförslaget måste sökas på annat sätt. Talaren yrkade bifall. Hr Almqvist påpekade att det beror på qvinnan sjelf att göra äktenskapsförord eller icke. Lagens största förtjenst ligger deruti att den värnar hustruns inom.den fattigare klassen rätt att råda öfver hvad hon kan förtjena. Tal, yrkade bifall. Hr C. G. Mörner framhöll att äktenskapet ej får vara blott och bart ett bolag. Om det det blir, upplöses familjen och i och med detsamma försvagas samhällets ndval: Man borde vara försigtig. Yrkade afslag. Hr Nordström sökte visa att äktenskapets princip ej behöfver vackla genom att målsmansrätten förändras. Det sedliga elementet i äktenskapet behöfver ej åt mannen fordra en sådan suveränitet som hittills yarit fallet. När man vågat taga det steget att göra qvinnan oberoende af faders och moders vilja vid äktenskapets ingående, borde man ock taga ut det nu. Talaren ville för sin del förorda affattandet af en skrifvelse till k. m:t med framläggånde af de principer, efter hvilka en förändrad lagstiftning i detta fall borde åstadkommas. Hr v. Gegerfelt anmärkte att sådana skrifvelser äro af ingen nytta. Ville man hafva en opinionsyttring, kunde en sådan bäst åvägabringas genom att antaga förslaget: I samma riktning yttrade sig hrr Stråle och Dahm. 7 Hr C.G. Mörner åter ansåg att man icke borde för ait åvägabringa en opinionsytiring antaga en lag, mot hvilken så många och grundade anmärkningar gjorts. : Hr 0. Mörner protesterade mot de målningar af mannens tyranni som gjorts. Han påpekade förhållandet i andra länder. Han trodde att denna lag vore obehöflig för de rike och för de fattige maktlös. Talaren hyste derför betänkligheter att bifälla densamma. i Hr Mannerskantz yttrade att om qvinnan såsom ogift vid myndiga år kunde få rätt att förvalta. sin egendom, borda hon -ega det som gift. Tal yrkade bifall. Vid den omröstning, som följde, antogs lagförslaget med 54 röster mot 41. TAndra kammarens åhörare-läktare hade under hela förmiddagen varit upptagen af en talrik, till större delen qvinlig publik, hvilken med verkligt qvinligt tålamod uthärdat debatten rörande handelsförhållanden,. mattare votoam Kalk ana ndarättefnaå man avntanmlt.