Dagens Nyheter – 13 april 1874, sida 5

Vi hafva gjort reda för credit-mobilierteorierna och med exempel ådagalagt att de i Frankrike, England och Tyskland icke blifvit tillämpade med den. moderation, som en nästan obegränsad frihet på det finansiella området kräfver. Vi ha visat att credit-mobilier-inrättningar blifvit iförda drägten af bank, men att det yttre anseendet ej längre kunnat bevara den inre osundheten, när denna var förhanden, och att således namnförändringen icke ländt till den dermed åsyftade fördel, som var ökad kredit. Vi ha tillåtit oss antyda att bank borde få vara bank och att ingenting annat än oreda och : förluster skulle uppkomma genom sammanblandning af det mera vanskliga och det mera betryggande. Knapt hade vi afslutat ett par uppsatser angående detta vigtiga ämne förrän det förkunnades att den länge väntade k. propositionen rörande ändringar i banklagstiftningen blifvit till kamrarne aflemnad och att denna vigtiga framställning skall redan i dagens plena remitteras till utskott. Detta är för sent. Om hr finansministern beslutit sig för att en gång taga — hvad som hos den nuvarande regeringen är snart sagdt exempellöst — ett initiativ, och detta i fråga om en gällande lag, hvilken på många år ej varit af riksdagen öfverklagad och mot hvilken under den tiden ej heller allmänna rösten gjort anmärkningar, så borde han åtminstone afgifvit sitt förslag vida. tidigare än en månad före riksdagens afslutande. Hr finansministern erhöll de upplysningar och råd, han från privatbankerna m.H. begärt, före den 1:sta sistl. november. Han har gedan dess haft mer än fyra månader och efter Triksstatens uppgörelse ungefär tre månader på sig. för att utarbeta den nu. framlagda propositionen. Det är rent af en orimlighet att fordra att den månghöfdade riksdagen skall hinna på en månad pröfva och besluta öfver denna proposition, helst riksdagen samtididigt har många andra ärenden att afgöra, bland annat skogsfrågan. Det skulle ej kunna gå annat än på hafs. Men rikets enskilda banker äro sannerligen i sin totalitet en för landets välfärd alltför vigtig institution för att i en hastig vändning göras i väsentlig mån beroende af en blifvande finansministers nyck. Vi för vår del hafva under en gjelfständig publicistisk verksamhet, som pågått sedan 1847, aldrig varit motståndare till denna institution ; någon kännedom om dess historia och verksamhet sedan 1830 har lärt oss, liksom andra, att den uppfyllt alla sina förbindelser mot det allmänna och mot enskilda; andra länders erfarenhet har lärt att förhastade ingrepp i de enskilda bankernas verksamhet